Igår var vi alla samlade hos mina föräldrar för familjemiddag. Min pappa har varit en vecka i Kina med jobbet så vi hade alla längtat efter att han skulle komma hem. När vi alla var samlade runt middagsbordet igår så tittade jag på Estrid och Harry. Det finns alltid en famn för dem att vara i. Det är jag så tacksam för. Vi alla står på kö för att få hålla Harry och jag brukar försynt fråga Paula om det inte är dags för Harry att vakna snart. Och är det verkligen nödvändigt att amma nu igen. För jag vill ju bara kela med honom hela hela hela tiden. Han är den gladaste och gulligaste bebisen. Och Estrid älskar honom så. Hon är väldigt stolt över att hon får honom att skratta. Det gör mig glad att hon är så snäll mot honom. Visst, ibland finns det en och annan stund när Estrid tycker att mormor ska kela med henne istället för med Harry. Men då får vi förklara att mormor nu är mormor till båda barnen.
Igår hjälpte Estrid min mamma i köket och hon pratade med mormor. Sen tassade hon fram till mig. Får jag sova över idag? Givetvis! Inte tackar vi nej till en barnfri kväll. Det som gör mig allra gladast är dock inte den barnfria kvällen. Nej, det är att se hur otroligt fina mina föräldrar är med Harry och Estrid. Jag är så tacksam över den enorma kärlek som finns i Estrids liv. Att hon är lika trygg med mina föräldrar och med Paula och Fredrik som hon är med oss.
Det kommer alltid finnas en öppen famn för Estrid och Harry. Det är det jag är mest tacksam för just nu. MEN över till något heeeelt annat. Ja, nu blir det tvära kast. Men jag kan inte undgå att prata lite om att Liberalerna idag har vårt partiråd. Det sänds på SVT play från klockan 12 och jag kommer sitta klistrad vid tv:n. Måtte vi släppa fram Ulf Kristersson nu. Det är en nervös dag idag. Det är det.
