Jag köpte en svindyr blomma. Men glömde plånboken hemma!

I fredags förra veckan kände jag “yes! vilken grym vecka jag haft”! Jag ville fira mig själv lite extra för på sistone har jag varit så bra på det vi kallar livet. Det är egentligen inget särskilt jag gjort utan mer en generell känsla av tillfredsställelse och att jag är nöjd. Jag ville ge mig själv en klapp på axeln och säga att jag gjort mitt bästa och det bör firas. Så jag traskade förbi en av mina favoritblomsterbutiker bara blommor (som även har en magisk instagram!) och visade upp en inspirationsbild. Jag vill ha en sån här bukett sa jag. Den kommer nog kosta över 500 kronor sa personalen. Jag kände mig extra generös mot mig själv och sa att det var inga problem. Kosta vad det kosta vill tänkte jag för mig själv. Här ska inte snålas. JAG SKA FIRAS!

Hon band den underbara buketten och vi gick till kassan. Jag sträckte handen ner i väskan för plånboken. Jag rotade runt där nere. Jag kände lite stress och rotade ännu lite mer. Nu började det panikpirra i magen och sen slog det mig som en bomb. Plånboken är inte här. Den ligger ju på hallbordet. “FUCK” sa jag. Ursäkta, sa personalen. “Fuck, jag har glömt min plånbok! Snälla säg att jag kan betala med swish”. Det kunde jag. Men herregud vad skamsen jag blev. Men samtidigt så glad för att det gick att lösa. Och även något patetisk som deklarerat att här ska jag unna mig rejält och sen stå där utan pengar.

Buketten är iallafall helt magisk och står fortfarande majestätiskt på soffbordet. Den påminner mig om att jag är bra på livet. Jag gör fel, misstag och klantar mig. Men jag gör det bästa jag kan och det är värt att fira. Många firar inte alls sina framgångar, vilket är beklagligt. Allt bör firas. Även det är dock för sällan tycker jag. Det finns de som känner att de bara kan fira om de åstadkommit något stort. Jag håller inte med. Det är de små sakerna som ska firas. För det krävs 10 små steg på vägen för att nå det stora målet. Och om man inte får fira en enda gång under denna tiden så blir ju allt hemskt tråkigt. Så fira på säger jag! Stort som smått. Och det är faktiskt helt ok att fira att man klarat en vecka som anställd, mamma, fru, vän, dotter, husägare osv utan att tappa förståndet.

Idag är David hemma och pluggar och fixar med bygget på Estrids rum. Jag tror inte ni förstår hur stort det är att vi gör detta själva. Vi är noll händiga. Men jag är snabbtänkt, David är noggrann och Youtube är en oändlig källa till kunskap. Vi har byggt in en garderob och platsbygger nu en bokhylla. Jag ska sy ett eget överdrag till en madrass och har redan hittat det vackraste linnetyget. Jag har en symaskin och tänker att det kan väl inte vara så himla besvärligt. Sen kommer allt det roliga. Pynta med de finaste leksakerna, sätta ut favoritböckerna, hänga upp tavlor och köpa lite fina saker. Några kuddar, en läslampa, filt och annat sånt fint som gör det helt perfekt för en femåring som har en dröm att år 2020 läsa en sida i en bok helt själv.

2 Responses

  1. Elina skriver:

    Jag håller med, vi är alldeles för dåliga på att fira även de minsta vinsterna! Och vad fint att Estrid har så tydligt mål. Läsning, vilken frihet! Saknar när jag var yngre och alltid hade en bok till hands.. Nu har jag lyckats prioritera bort det från min vardag. Måste bli bättring på det!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *