Den som säger grattis idag får böta 100 kr till en kvinnojour

Internationella kvinnodagen! Och inte en jävel säger nu grattis! OK! Om du säger grattis idag får du böta 100 kr till en kvinnojour, för om du säger grattis har du helt missat poängen med denna dag. Idag firar vi inte att vi är kvinnor. Idag UPPMÄRKSAMMAR vi de problem, utmaningar, faror och svårigheter som kvinnor möter på grund av att vi är kvinnor. För det går inte att gömma huvudet i sanden. Det är uppenbart att det är oändligt mycket svårare att vara kvinna än man.

Idag ska vi prata om kvinnlig könsstympelse. Det kallas INTE kvinnlig omskärelse. Det är en stympning där blygdläppar och klitoris helt eller delvis skärs bort. Sedan sys underlivet ihop till med enbart en pyttelitet hål kvar för urin och mensblod. Vi ska prata om barnäktenskap. Unga flickor gifts bort med en betydligt äldre man. Därefter våldtas hon, blir gravid och med fara för sitt liv föder hon barn trots att hennes kropp inte alls är redo. Vi ska prata om löneskillnader, att kvinnor är de som vabbar mest och är föräldralediga längst. Vi ska prata om att år 2050 beräknas hälften av alla kvinnor födda på 80-talet vara fattigpensionärer. Då snackar vi om en inkomst under existensminimum.

Vi ska prata om äckliga män på sociala medier som tränger sig på och överöser med falska komplimanger som man har en underton av sex. För att inte snacka om dickpics. Det är ett lyckosamt fåtal kvinnor som aldrig fått en sådan skickad till sig. Jag hade problem med en man som mailade filmer till mig där han onanerade med olika slags frukter (!?) och doppade sin penis i mjölk (!?!?!?!). Vidrigt var bara förnamnet. Vi måste prata om verkligheten. Det är män som står för våldet och det sexuella våldet i vårt samhälle. Det är inte min åsikt, det är ett fakta. Kvinnojourer som tvingas neka våldsutsatta kvinnor att komma in i säkerheten därför att de har fullt. Kvinnojourer som förlitar sig på utomstående bidrag därför att Sverige fortfarande inte driver kvinnojourer i statlig regi. Det är upp till privata aktörer eller kommuner. Förfärligt!

Bantningspiller, kaloriräkning, trosor som håller in, skönhetsoperationer, botox, borttagande av kroppshår med svampinfektion som följd, ångest sommarhalvåret för att visa sig ute, ångest under vinterhalvåret för all julmat man åt. Graviditetsproblem som bara ska accepteras, förlossningsskador, förlossningsdepression, orimliga krav på vad en bra mamma är, projektledare i hemmet, VD för familjen AB, självmordstankar och självskadebeteende. Prostitution och människohandel. Svårigheterna som möter kvinnor är av varierad allvarlighetsgrad. Därför är det enkelt, och farligt, att titta på dem värsta exemplen och säga “men så har vi det inte i Sverige, vi är jämställda här. Punkt”. Det är inte sant. Ja, vi har det mycket bättre än kvinnor i andra länder. Men vi har det inte BRA i Sverige. Var har det på en nivå som går att tolerera. Men jag vill ha mer än något jag kan tolerera. Jag vill ha jämställdhet.

Min dotter ska få leva i ett samhälle där den hon är sätter tonen för hennes möjligheter. Inte vad hon föddes med för kön. Jag vill se ett samhälle där pojkar inte måste vara så förbannat tuffa, hårda och kaxiga. Det går dåligt i skolan för pojkarna för det är töntigt att som pojke prioritera skolan och vara ambitiös. Flickorna och kvinnorna går om männen inom skolvärlden. Men når vi toppen i arbetslivet sedan? Nej, det finns fortfarande ett glastak. På nyheterna pratade de om att Sverige kan vara världens mest incel-täta land. Det tror jag beror på att kvinnorna i Sverige nu är så pass jämställda att vi inte behöver en man. Och om vi vill ha en man har vi rättmätiga krav på hur han ska vara. Alla slappa män som inte gjort något med sitt liv står då utan en kvinna. Blir förbittrad och gror ett kvinnohat.

Jag kan fortsätta skriva i evigheter om hederskultur, diskriminering mot HBT-personer, bristande integration osv. Men något jag har lärt mig är att jämställdhet förmedlas bäst i mindre doser. Inte för att det borde vara så. Men vi tycks leva i en värld som gör att om man pratar för mycket om det blir man bortdribblad i diskussionen med ett snabbt “manshatare” och sen dog samtalet.

Så säg inte grattis idag. Säg, idag vill jag prata om det här. Och så väljer du en svårigheter eller utmaning som ligger dig varmt om hjärtat. Du behöver inte vara någon expert. Det räcker med att du känner “det här skaver för mig och jag vill lyfta att just detta skaver”. Det räcker! Tänk så pratade alla idag om något litet. Vilket fantastisk utbyte av samtal som hade skett idag.

7 Responses

  1. Carmen skriver:

    Wow! Tack för att du lyfter upp detta så här bra att man bara känner, wow! Ja! Det är detta jag försök förklara!
    Tack Frida! Låt oss kämpa tillsammans 💕

  2. Med all respekt för vad denna dag står för är det stor skillnad mellan olika kulturer. Det anses som ohövligt att inte gratulera och ge blommor till t.ex. en rysk kvinna på denna dag. I f.d. Sovjetunionen uppmärksammas kvinnan för sina särskilda förtjänster. Och alla, från minsta pojke på dagis till äldre män, hedrar sina lärare, fruar och kvinnliga kollegor och bekanta. För de som är uppväxta i svensk kultur är det däremot lätt att glömma bort att den 8 mars är internationella kvinnodagen. Tänk vad olika det kan vara i olika kulturer! Det finns något fint och bra i varje kultur, vi har mycket att lära av varandra.

  3. Lotta skriver:

    Du är så bra!

  4. Anneca skriver:

    Tack för ett väldigt klokt inlägg. Jag håller med dig i allt. Du pekar på många viktiga delar som m å s t e förändras, det är både viktigt och bråttom! Och att kvinnojouren inte drivs av staten, det är en stor sorg för alla kvinnor och barn som behöver skydd. Vi har ett jättejobb att (fortsatt) göra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *