Ni vet den där högpresterande, utbildade, betygsjagande duktiga tjejen? Jag var den tjejen, men inte längre. Jag slängde helt sonika ut henne genom fönstret och om jag känner henne komma tillbaka smäller jag snabbt igen fönstret och drar för gardinen. För så mycket avskyr jag den duktiga flickan. Jag har insett att hon gav mig ingenting, hon bara tog. Ju mer jag försökte prestera, desto mer utmattad blev jag. När den duktiga flickan försvann blev jag ironiskt nog mer effektiv och presterade mer och bättre, just för att jag hade energi över. Förr sög den duktiga flickan i sig allt. Det var ett evigt ältande om att man inte dög, man borde fått högre betyg, man borde inte ätit si och man borde ha städat mer så allt var perfekt innan gästerna kom. Det är ju det ordet som allt handlar om. Perfekt. Vilket trams egentligen! Och så urbota korkat att tro att något kan vara perfekt och än mindre att allt kan vara perfekt.
Good enough, det funkar för mig. Göra sitt bästa utifrån stundens förutsättningar. Det räcker för mig. När jag började leva såhär blev allt så mycket roligare. Orden måste och borde byttes ut mot vill och önskar. Det blev enklare att andas och enklare att leva för allt trissades inte upp så. Allt blev inte så jäkla på liv och död.
Men, jag vill höja ett varningens finger. För duktiga flickor finns överallt och de har en tendens att smitta. Nu för tiden umgås jag med härliga tjejer men stundtals befinner jag mig i en situation med en eller flera duktiga flickor och jag luktar mig till dem direkt. Spända, oroliga och konstant på jakt efter perfektion. De är lättkränkta och ängsliga och stundtals oerhört självupptagna. Helt plötsligt har man smittats och man känner sig inte alls härlig längre utan börjar reflektera över sina egna lår eller sin gamla soffa som både är ful, sliten och omodern. Det är uttröttande att umgås med duktiga flickor och mellan dig och mig ska jag ärligt säga att jag skyr dem som pesten. Livet är för kort och jag vill leva härligt, inte ligga på min dödsbädd och inse att inget var härligt utan att allt bara var en jakt på ett perfekt liv.
Jag slängde den duktiga flickan ut genom fönstret
Du kanske också gillar...
Min inre Hillary Clinton
I ett samtal på jobbet häromdagen diskuterade vi hur det är att vara ung kvinna i denna tuffa, mansdominerade advokatvärld. Jag sa att för min del gäller det att plocka fram min inre Hillary Clinton. Skapa ett mäktigt alter-ego, en non-bullshit-kind-a-gal, som står på sig fast det blåser, som är vass, smart och aldrig låter … Continued
I require so much
”The more I know of the world, the more am I convinced that I shall never see a man whom I can really love. I require so much!” – Jane Austen
Ännu en dag i solen
Mitt sommarlov lunkar långsamt framåt och jag spenderar en stor del av dagarna med att läsa. Läsa läsa läsa, och det känns underbart att ha så mycket tid att fullkomligen hänge sig till litteraturen. Idag hoppas jag kunna bege mig ut i solen igen.
Ett missat sömntåg
Igår hade vi städdag såväl som tvättid. Det är inte det roligaste man kan göra på en torsdag eftermiddag, men det är ju så skönt när det är gjort. Igår bäddade jag sängen med nya, krispiga, manglade lakan som doftade fräscht och gott. Finns det något skönare än att krypa ned i en alldeles sprillans … Continued
Marina Abramovic – the artist is present
Seductive, fearless, and outrageous, Marina Abramović has been redefining what art is for nearly forty years. Using her own body as a vehicle, pushing herself beyond her physical and mental limits––and at times risking her life in the process––she creates performances that challenge, shock, and move us. Through her and with her, boundaries are crossed, … Continued
Tisdagmorgon
Här får ni en suddig bild av min morgonräddare. Konditori Ramklints serverar mig var morgon den godaste kopp kaffe som finns. Denna morgon var inget undantag. Oftast är det David som använder vår bil till vardags men ibland, som idag, kunde jag använda den. Det är så mysigt att pendla med bil, på en mörk … Continued
min mamma städade typ jämt när jag var liten idag vet vi ju att det berodde på att hon och pappa inte hade det så bra. När Viggo låg i min mage flyttade vi till huset, fick vattenskada blev utan golv i köket i 3 månader jag ville boa, bädda, fixa låg i sängen och grinade när hantverkare dammade ner och jag inte fick städa på en gång, vi kunde även skratta åt det men jag mådde verkligen illa. Tack för att du tycker vårt hem låter fint <3 tyvärr bor jag ju för långt bort för att komma till dig men jag är där i tanken på ditt mamma meeting 😀
Tack hjärtat! <3
kämpa på! livet blir å mycket härligare! och så slipper man se sina barn ärva skiten! KRAM!
vadå, fick du en riktig psykos? hur funkade det? Det är så sant att man har ett tacksamt och förlåtande öga mot andra men mot sig själv är man så hård. Helt i onödan. För när folk kommer hem till oss vill de ju må bra, inte mötas av en uppstressad värdinna som med svetten lackande förtfarande står och fejjar. Jag tror på att fokusera på allt man har istället för allt man inte har. För det kommer alltid vara, oavsett hur mycket pengar, myranstolar eller renhorn man har, att man inte har allt. Bättre att glädjas över allt det man faktiskt har. Jag tycker ett hem låter ljuvligt. Fyllt av kärlek! och det är bra mycket viktigare än att fylla det med design!
Vilket bra inlägg!
Härligt för dig att du lyckt komma ifrån den duktiga måste, flickan.
Jag hoppas också att jag kommer dit…. snart!
Stor kram
Jessica
JA huu så hemskt det är och jag rabbades av en psyskos av städmani när jag väntade Viggo och jag har än idag delar av den..damm har jag svårt för- men brukar tänka "kollar jag efter damm hemma hos andra?" svaret ä rju nej definitivt inte jag är ju där för att umgås med dem! Så varför ska folk kolla in mitt damm? och min avänner gör det INTE men så klart finns de duktiga fina flickorna även i min vänkrets men jag mår alltid illa efteråt, känner det som att vi har inga pengar vi har inte myran stolar och exakt rätt renhorn på väggen, vi råkar äga en å annan ikea möbel och en massa kärt arvegods men när jga ser med deras glasögon då är det bar skit.. Men vad har vi då? Vi har så fullt av kärlek här i vårt hus som alladuktiga så fint ska påpeka är för litet. Jo vi kommer aldrig ha råd med ett hus som har sex sovrum stort kök, tre badrum, mega välstädat garage osv. Men vi har barn som inte kan sova utan sina syskon i samma rum, vi har en son som gärna har eget rum på dan men när han ska sova frågar efter Idun i spjälsängen. Vi har ett hus med "ärr" från ett familje liv där alla tar plats och får ta plats <3