Det som gör mig riktigt lycklig är inte det basala

När man har det så pass bra i livet som jag, och många andra i västvärlden har, blir man inte lycklig av de stora sakerna. Tak över huvudet, pengar på kontot, en mätt mage och en varm säng. Alla de sakerna tar jag för givet. Och det är väldigt hälsosamt tycker jag, under förutsättning att man är medveten om den turen man har här i livet. För när de basala behoven är täckta, kan man tillåta sig att njuta av småsakerna. Det är inte den varma sängen som gör mig så lycklig, det är de nytvättade, nymanglade och frasiga sängkläderna som ger mig en lyckokick.

Är det småsint och ytligt att njuta av de små sakerna? Jag tycker inte det. De som har det sämre ställt mår inte bättre av att jag lever ett spartanskt liv med ett ok av Luther på mina axlar. Jag tar mat för givet och kan därför njuta och känna lycka över ett riktigt trevligt restaurangbesök. Livet är till för att njutas till fullo. Den enda gången det blir småsint och osmakligt att njuta av de frasiga lakanen är när man glömmer bort de som inte ens har en säng att sova i. När ens egna lycka och framgång upptar all ens tid så att man inte ens reflekterar över sin privilegierade ställning.

En fantastisk kulturupplevelse, känslan av att öppna en ny bok, när man använder upp det sista ur en skönhetsprodukt, en vacker fredagsbukett, en fixad frisyr, en lång massage och morgonens första kopp kaffe. De sakerna gör mig riktigt lycklig. Och jag ska fortsätta njuta av de sakerna. Men under en förutsättning. Att jag alltid minns vem jag, var jag komma ifrån och hur andra omkring mig har det. Om jag hade levt på en priviligerad isolerad ö utan en tanke på de mindre tursamma hade fredagsbuketten luktat illa i mitt hem.

Men tankesättet att man inte får känna glädje för att andra är olyckliga funkar inte på mig. Jag tycker det är ett konstigt tankesätt. Som att in glädje skulle förvärra deras olycka. Kanske det istället är tvärtom? Kanske min lycka och mina livsval kan berika och påverka andra i positiv riktning. Tänk om glädje är som en droppe på ett hav. Ringarna på vattnet växer utåt och utåt och når långt bort.

Dert tål verkligen att tänkas på. Det här att vi har det så bra att de basala nödvändigheterna inte är det som skänker oss den stora lyckan. Det är verkligen en ynnest att få leva ett sådant liv.