Nu har det gått tre veckor. I början av vecka tre var det kämpigt. Jag kände mig hungrig, matt och yr. Jag kände att om det kommer fortsätta på det här sättet var jag beredd att kasta in handduken. Innan jag kastade mig ner i tyck-synd-om-träsket så tog jag ett steg tillbaka och analyserade situationen. Jag hade inte känt såhär de två tidigare veckorna, var något annorlunda denna vecka? Och givetvis var det så. Jag hade PMS och inväntade att om en vecka få min mens och jag hade slarvat med vattnet och inte druckit så mycket som vi ska göra. Jag ökade på vattnet och mycket riktigt det blev genast bättre.
Dagen efter att jag fokuserat på vattnet var jag fit for fight igen. Och nu är jag tillbaka på banan och känner att det här fungerar hur bra som helst. Oavsett vad för livsförändring man gör är stödsystem så himla viktigt. Och jag har verkligen verkligen fått känna på det. David är otroligt stöttande och lagar i princip all mat och så fort jag ber honom att göra mellis till mig så fixar han. För jag har en tendens att bortprioriterat dem och det får jag inte. Det är så himla viktigt att jag äter alla mina mål om dagen för att hålla blodsockernivån stabil. Och min familj! Mamma, pappa och syrran är så taggade att träna med mig. Det gör att träning har blivit riktigt kul för vi gör det ihop. Pappa tar inspiration från mina träningspass och tar in vissa övningar i den träning han är ledare för. Det känns bra. Som att jag kan tillföra något inom träningsvärlden. En ovan känsla för mig. Men som känns väldigt väldigt bra.
Jag har fått blodad tand på träningen när jag märker att det ger resultat. Jag känner mig starkare och att jag har bättre flås. Jag längtar efter annan mat. Men jag känner mig inte förfördelad. Jag accepterar att det är såhär det är nu och att jag kan välja. Jag behöver inte göra det här, men just nu vill jag. Och nu känner jag att jag snart gjort halva utmaningen och det gör mig sjukt taggad att se detta i mål. För att korsa mållinjen med vetskapen om att jag klarade det kommer göra under för mitt självförtroende.
Hej! Jag ville bara säga att jag är så himla imponerad av dig! Jag har gjort många halvhjärtade försök med olika träningsprogram, men aldrig kommit igenom något. Jag längtar efter den känslan, att ta sig igenom något utmanande, klara det och nå målet. Du har kommit en bra bit på väg, tack för inspirationen!