Jag har startat en bokklubb med några av mina mest belästa, smarta och fabulösa vänner. Den första boken vi läste var den här ”Bröd och mjölk” av Karolina Ramqvist. Jag har läst flera av hennes böcker och tycker väldigt mycket om hennes språk. Det är naket, brutalt och jag känner väldigt mycket när jag läser. Denna bok var inget undantag. Det är en bok där vi får följa hennes liv, barndom och tillfrisknande från ätstörningar genom maten hon äter. Det är en berättelse om ensamhet. kvinnors eviga kamp med maten och hur mat blir mer än mat. Det blir tröst, närhet, trygghet och en rebellhandling.
Såhär inleds boken och redan här sätts tonen för att berättelsen handlar om ett problematiskt förhållande till mat. Det är iallafall så jag läser det. En person som aldrig haft matproblem ser det kanske inte så. Den ser kanske att mat är kärlek på så sätt att det samlar människor. Men vi med matproblem läser in hur mat dämpar känslor eller skapar känslor och där i ligger det problematiska.
Jag har för egen del funderat så mycket på vad som skapade mina problem och varför. Jag kan också minnas en barndom där jag inte kunde sluta äta. En stress att det skulle ta slut men samtidigt en stress att veta att om jag började kunde jag inte sluta. Vi i familjen skämtar om den gången jag och min syster ”fick ta några pepparkakor” hos frisören och åt upp dem alla. Men jag minns det fortfarande. Hur jag visste att jag borde sluta. Jag hade tagit tillräckligt men jag kunde inte sluta. Var det att jag var uttråkad? Hungrig? Ville passa på? Min hjärna sa nej till mig men min hand fortsatte röra sig mot burken för känslan när pepparkakan smälte på tungan var oslagbar.
Har vi kvinnor problem med maten för att maten har givits till oss som ett problem? Den har aldrig bara varit utan från allra första början har den betytt något. Den har haft regler. Fel och rätt. För lite och för mycket. Syndigt eller nyttigt. Att inte äta eller att äta allt har blivit ett sätt att hämnas, ge igen, straffa andra eller sig själv. Det har blivit ett maktmedel att använda eller som används mot oss. En statussymbol, ett konversationsämne, ett regelverk, ett straff och en belöning. Det är så innerligt komplext för detta startade när vi var för små för att förstå och kunna värja oss. Nu är vi vuxna och ska hantera detta trauma. Men samtiden säger att det inte är ett trauma. Det är lathet.
Jag blev mycket berörd av boken och den väckte intressanta samtal i bokklubben. De med bakgrund med mixtrande av maten tyckte mycket om den. De med ett mer okomplicerat förhållande till maten tyckte att boken inte handlade om särskilt mycket. För mig var varje mening sprängstoff. Jag kan varmt rekommendera den!
Till nästa bokklubb ska vi läsa Malma station av Alex Schulman. Jag ska åka iväg och köpa den idag och sen planerar jag en helkväll läsning med den.
