Att känna stress då och då är ofrånkomligt tror jag. Kanske om man är munk att man klarar sig undan, men de kanske blir stressade av all sin ostress? Vem vet!? I vart fall tror jag att vi andra känner stress, och det behöver inte vara något dåligt. I takt med att folk sjukskriver sig, blir utbrända och deprimerade förlorar vi dock vår kompass på vad som är ”normal” stress. Det finns inget normalt tillstånd som passar alla, men i vår jakt på att vara duktiga skjuter vi hela tiden vår gräns framför oss och stänger ute kroppens signaler på att det helt enkelt är för mycket. Too much!
Jag tycker det finns några särskilda tecken som i vart fall indikerar för mig när jag är för stressad. Kanske detta även passar in på dig?
1. Du blir rörig
Jag gillar att ha lagom stress, då får jag eld i baken och får massor gjort. Men när jag blir alldeles för stressad så är det som att allt låser sig i huvudet. Det blir svårt att sortera ut i vilken ordning jag ska göra saker och ting och det känns som ett oöverstigligt hinder som jag omöjligt kommer klara mig igenom. Kapaciteten att sortera måsten och göra en sak i taget sjunker i takt med att stressen ökar.
2. Du blir deppig
När jag har för mycket att göra, och det under en längre tid, så blir jag tillslut deppig. Min kropp säger ifrån direkt på så sätt. Det är positivt, dock blir det ju väldigt negativt om jag inte skulle lyssna på kroppen. När jag ätit för dåligt, sovit för lite och har för mycket på mitt bord så blir jag deppig. Då är det viktigt att stanna upp, äta, sova och ta bort lite måsten.
3. Inget känns kul
När jag har lagom stress känns det som jag flyger fram. FIngrarna dansar på tangentbordet, oavsett om jag skriver stämningsansökningar, blogginlägg eller debattartiklar. Jag flänger mellan olika möten och njuter av att få vara både gosig mjukismamma och fierce businesswoman i högklackat. Men när det är för mycket då blir det bara mörkt och inget känns kul. Istället blir allt bara en motig gröt av måsten, åtaganden och svårigheter.
4. Du börjar slarva
Jag har inte kapaciteten att jobba hur mycket som helst så mitt problem är inte att jag sitter och slavar med 18-timmars arbetsdagar. Istället skarvar jag och slarvar och levererar inte riktigt bra. Det är oschysst både mot mig själv och den som förväntar sig ett resultat från mig. Hellre skala bort lite grejor och fortsätta leverera på topp än att stressa sig sönder och samtidigt lämna bort halvdana resultat.
5. Svårt att sova
Det finns knappt något värre än att inte komma bort från stressen, inte ens när man ska sova. När man ligger där och vrider och vänder på sig, inte kan slappna av, eller värst av allt, vaknar på natten med mardrömmar och fylld med stress.
Om du håller med om några av dessa punkter kanske du är för stressad. Då ska du ta ett steg tillbaka, omvärdera din arbetsbelastning och din hälsa. Om du behöver tips på att hantera stress har jag skrivit följande tips här:
5 SMARTA STRATEGIER FÖR ATT HANTERA STRESS
TIPS TILL EN STRESSAD SMÅBARNSFÖRÄLDER
Stämmer tyvärr in på mig på alla punkter. Utom sömnen, jag somnar ovaggad men vaknar lika trött som när jag somnade…. Dock vet jag inte hur det ska kunna lösa sig. Det är nog bara att hoppas att jag håller ihop i nåt år till, sen kanske det lättar lite när barnet inte är 2,5 längre?
Har du ingen som kan avlasta dig lite? Och kom ihåg, de här åren är nog de allra slitigaste, sen lättar det nog.