När man får vara precis den man är

Jag märker att jag har lite mycket i huvudet just nu med jobb, blogg, politik, bröllop, husköp, barn, man och vänner. Jag är en superstrukturerad person som alltid har koll på allt. Men på sistone har jag börjat röra ihop det lite väl mycket. Jag glömmer att svara på sms, tar fel på tider, blandar ihop vem jag ska träffa vilken dag och ja, helt enkelt rör ihop saker och ting. Med andra ord, jag är i behov av ledigt. Vi har så himla mycket planerat framöver nu och jag ska verkligen försöka planera in prick ingenting de tomma dagar jag har. Fokusera mer på här och nu, ge utrymme för spontanitet och framförallt komma ikapp mig själv lite.

Nu kanske detta låter lite väl dramatiskt, för jag mår på inget sätt dåligt. Men jag vet, att om jag fortsätter på det här sättet så kommer jag tillslut må dåligt.

Det som är räddningen är ändå förstående familj och vänner. I onsdags bjöd Jonas och Madde på grillmiddag och det var en så fin kväll. Det är tacksamt när ens vänner accepterar en för den man är och har förståelse för att jag rör till det ibland och ibland är väldigt trött. Jag var nog inte världens roligaste middagsgäst som nattade Estrid för att raskt somna jag med. David väckte mig en timme senare och bara ”du, vi är på middag och det här är inte vår säng”…. Ni skulle sett mig när jag stapplade ut som en zombie och damp ner i soffan som en säck potatis. Men alla där har små barn och är mina vänner och då gör det ingenting att man är sitt tröttaste jag ibland.

Och om man inte lever livet trots dess olika skeenden hade man gått miste om små ögonblick som blir de finaste minnena. Som bilden av fem små trollungar som sitter uppkrupna i en säng med nallar, nappar, godis och snuttefiltar och kollar film. Och i vardagsrummet sitter sex chockade föräldrar som aldrig tidigare varit med om att vi suttit helt ostörda utan barn. I en hel kvart. Men alltså våra barn! <3 Våra barn var så fina och mysiga och vi vuxna är snälla och förstående mot varandra. Det är så mycket kärlek i det.