Efter en underbar dag igår, ute på vift från förmiddagen till kvällen, kom vi tillslut hem till vår lägenhet. Även känd som jordens minst uppmuntrande plats. Det är verkligen svårt att känna lycka och harmoni när man lever i ett flyttkaos. Det är lådor överallt, halvurplockade skåp, kläder och saker överallt och man lever liksom i ett ingenmansland. Jag vill bara flytta nu så jag slipper manövrera mellan lådor och kaos. Och inte ens ett endaste litet doftljus kan jag tända för att skapa en känsla av frid. Allt pynt är nerpackat och fönsterkarmarna står tomma. Sakteligen försvinner kopp för kopp, handduk för handduk och klädesplagg för klädesplagg.
Jag blir stressad när jag lever för framtiden. ”Då när x och y har hänt, då ska jag känna mig bra”. Jag skyr de tankarna som pesten, men nu så känner jag så prick hela tiden. Det är svårt att njuta av semestern då vi inte dricker vin på soffan, för vinglasen är nerpackade och på soffan finns inga mysiga kuddar kvar. Vi kan inte baka något speciellt då kitchen aiden är nerpackad. Vi lagar inga festliga måltider då allt handlar om att rensa och äta upp kyl, frys och skafferi.
Det är inte min mening att vara moping Myrtle här och gnälla men det är svårt att hitta det där spraket av inspiration och pepp. Istället lever jag i ett vakuum där jag varken kan packa upp allt eller ner allt för det är än några veckor kvar. Men kanske detta är universums sätt att få en att på riktigt älska och omfamna sitt nya hem. Det är bara lite tråkigt att denna semester går ut på stök och fulhet.
Med det sagt, efter flytten ska jag och David dela upp en månads föräldraledighet så då hoppas jag ta igen njutningen till max. Då ska vi grilla, dricka ur flärdfulla glas om det så är mjölk vi dricker och tända prick alla ljus oavsett hur varmt det är.
Det blev lite osammanhängande det här men jag kände sådan lust att få prata av mig med dig. Ack, vilken plåga det är att vara en vardagslyxälskare och leva i ett flyttkaos.
För två år sedan flyttade vi från det hus där vi bott i 31 år till vår lägenhet som jag älskar. Det var dags och det var helt rätt beslut – men fy sjutton vad själva flyttprocessen var jobbig! Jag hatar att bo i kaos, att allt är rörigt, smutsigt och stökigt och att allt man vill ha är nerpackat. Nu får du fokusera på allt roligt och bra som kommer sen, när du sitter där bland dina doftljus och kitchen aid:en går för fullt. Bit ihop – det blir bättre!
jag vet! snacka om utmaning att hålla målbilden levande prick hela tiden, annars blir jag ju kokko i detta stök!
Förstår vad du menar:) Har renoverat sommarhuset denna sommar och fick då bo på detta röriga vis och det förtar det mysiga man vill känna på sommaren. Ha en fortsatt fin dag!
men nu kan du njuta va? för det är lite det som är min målbild att jag ska få njuta maximalt därefter! =)
Ja!!! Crazy flyttberättelser är skrattmedicin. När vi flyttade till huset var jag höggravid med knodd nr 2. Ettan var väl ca 4år och vi hade flyttkartonger upp till taket. Verkligen! Jättekul lekplats tyckte ettan och villade bort sig i kartonglabyrinten. Vi hittade honom några timmar senare vid kastruller och stekpannor där även några torra smörgåsrån kastats ner i farten. Jag satt som Cleopatra på min tron och beordrade tynga lyft och placering av möbler och husgeråd. Stakars A som slet för två. Vi sov på madrass på golvet och hade inte koll på termostaten så trots att det var sommar låg vi och huttrade så tänderna skallrade. Blev dunderförkylda alla tre. Jag kommer aldrig att flytta igen.
haha alltså orkar inte denna flyttstory! så mycket ångest men samtidigt dör av att du va cleopatra! =) <3
Det är alltid mörkast före gryningen! Det kommer att bli sååå bra!
ja du har rätt, men det är hemskt trist nu. och mest trist för bloggen för jag känner mig så oinspirerad och rädd att ni ska tycka jag är en tråkmåns!