Semesterns sista dag

Så var det semesterns sista dag och det kunde vara väldigt vemodigt om jag inte visste att jag bara jobbar två veckor för att sedan vara föräldraledig 2 veckor, jobba en vecka och sedan föräldraledig en vecka till. Då känns det som att man fortfarande får ha kvar semesterlunken ännu en liten tid.

Trots flyttkaos, Davids frilansjobb och en enda stor väntan på den stora flytten, har den här semestern varit fin. Jag har njutit massor av vår familjetid. Visst har saknat att göra storslagna middagar, grilla varje dag och göra något lite mer påkostat, men när det kommer till kritan är tid med familjen det enda som räknas. Middagar, grill, shopping osv kan vi göra även fast vi inte har semester. Vi kan unna oss semesternöjen hela september ut. Det kommer fler semestrar och fler somrar. Och framöver i vår alldeles egna trädgård och i vårt egna hus.

Jag tror att jag framöver ska ta ut lite mer föräldraledighet. Visst påverkar det månadsinkomsten men gud vad jag har njutit av varenda stund med Estrid. Vilken otroligt fin utveckling vi fått på vår relation denna sommar. Jag är besatt av henne. Jag är beroende av Estrid. Varje kväll vill jag bära in henne i vår säng så jag kan ligga nära. Det är en ren njutning att få sitta och prata med henne. Hon är så smart, så snäll, hon har en så vacker själ. Hon är rolig. Hon får oss att gapskratta. Och vi älskar varandra. Jag och Estrid har tagit kel till en helt ny nivå. Vi kindpussar, näspussar och läppussar. Kramas och gosas. Sover nära nära trots att jag vet att jag på morgonen kommer vakna med ryggvärken från helvetet.

Så tomt våra liv var innan vi fick Estrid. Så hel hon gjort mig. David. Och mig och David tillsammans. Vi var skapta för att bli föräldrar tillsammans åt just Estrid. Vi tre hör ihop. Det må vara semesterns sista dag men tänk vilken höst vi har framför oss med hus och bröllop. Första julen i vårt egna hus. Thanksgivingtraditionen. Påskhare som besöker trädgården. De första blommorna som slår ut och stillar min nyfikenhet på vad som faktiskt finns i trädgården. Grillkvällar, middagslur i en solstol under ett parasoll, korta cykelturer till stranden, morgondopp, kvällsdopp och ett hem till bristningsgränsen fyllt av kärlek.

Ja, semestern må vara slut. Men jag räds inte vardagslunket för jag är besatt av fiskpinnemiddagar på tisdagar, tvättberg av omaka strumpor, trumpen tvååring vars sura underläpp får mig att brista ut i skratt. Jag är besatt av Davids ruffsiga morgonfrisyr, hur hon och han ligger bredvid varandra i sängen och sover prick likadant med öppen mun och små små snarkningar.

Det här har ändå varit den bästa sommaren i mitt liv för jag har fått leva så mycket genom Estrids ögon. Och det har varit en gåva. Att se henne mata en åsneunge, höra hennes skratt när morfar jagar henne, morgonmys framför tv:n och sommarlovsmorgon, de små utflykterna, hur Estrid säger ”ge mina ben lite luft” och att vi då har tryckt ner hennes ruta i bilen så att hon fått känna vinden. Det är i det lilla det stora bor.

Sista semesterdagen, men vad gör det när imorgon är en vanlig dag fylld med Estrid, David och kärleken.