Bröllopet, del 1

Är ni trötta på bröllop ännu? Då måste jag förvarna om att the weddingbonanza will continue. Jag tänkte berätta om bröllopet och det får bli uppdelat i tre delar. Så här kommer del 1. Själva dagen började med att jag och min syster var hos frisören för att påbörja våra frisyrer. Efter någon timme trillade Madde och Sara in, tillsammans med min mamma. De hade gjort så himla fint med bubbel i pimpade glas, godis och frukt och humöret var bubbligt. Och jag var lugn som en filbunke.

Vi hade förbeställt mat så att vi skulle få i oss lite lunch innan vigseln. Men se där hade mina bröllopsnerver börjat kicka in. Jag fick inte i mig särskilt mycket av salladen. Vid 13-tiden kom kära Emma och vi körde iväg till platsen vi skulle ta våra porträtt på.

Vi gjorde klassikern där David inte fick se mig förrän jag var alldeles intill. Och vet du, hans blick när han såg mig som brud var magisk. Hans ögon utstrålade sådan värme att jag kände det fysiskt över kroppen. När jag såg hur han ser på mig kände jag mig som en gudinna. Som jordens vackraste och godaste varelse.

Att gifta sig i november är alltid lite risky business för det kan ju vara riktigt skitväder. Men vi välsignades med en riktigt fin höstdag. Löven brann i sina färger och solen lös starkt och lågt genom träden.

Tärnorna bar ljusrosa klänningar med tyllkjol och glittrigt liv. De hade alla vars en bukett som var som en mindre variant av min brudbukett. Davids best men bar mörkblå kostymer och var otroligt stiliga.

Vi var fnissiga och frös som hundar. Jag får verkligen säga att vårt bröllopsfölje var extremt samarbetsvilliga trots att de frös så de hackade tänder.

Jag frös ingenting. Jag kände ingenting utanför vår bubbla. Jag var så smittad av David denna dag. I mitt universum, just där och just då, fanns bara han.

Mina Louboutins spetsade löven så att löv för löv packades upp för min klack. Men vad gör väl det när man får kyssa den som inom någon timme kommer bli ens make.

Människor ute på joggingtur eller promenad med hunden stannade och grattade oss. De gav oss sina råd för en livslång kärlek och det var en enda lång bröllopsboost.

Jag var inte fullt så allvarlig som jag ser ut här, men det går inte att sticka under stol med att mina nerver börjat göra sig påminda. Jag kände mig väldigt angelägen om att få vigseln avklarad. Att nu var vi så nära mållinjen och jag ville inte snubbla. (är jag synsk undrar jag då, med tanke på vad som hände med klänningen).

Jag hade en vision om att jag ville bli fotograferad vid den gamla stenstoden i Pildammsparken. Det ser nämligen ut som ett litet tempel och är en väldigt vacker liten byggnad. När mina bilder, de jag hade haft i huvudet, var avklarade kände även jag novemberkylan. Vi knäppte av några bilder när jag äntligen fick vara inlindad i min minkpäls men den värmde föga mina stelfrusna ben och fötter.

Jag älskar denna bilden. Man ser verkligen kärleken mellan mig och min syster, och hur vi beundrar varandra så otroligt mycket

Efter att denna bild tog åkte vi till hotell Scandic i Malmö för att värma oss med ett glas bubbel. Där hände det som absolut inte fick hända. Men efter den händelsen, blev vi gifta. I nästa del får du bilder från vigseln om hur det såg ut när vi faktiskt blev make och hustru, man och fru, han och hon blev ett och vi förband oss till ett livslångt äktenskap.