I måndags köpte vi gran och klädde den. Det var inte riktigt så andaktsfullt och drömmigt som jag föreställt mig. Det var mer ta barnet så klär jag granen fort som attans. Det kan också ha spillts vatten på parketten och att granen är fastspänd med tråd, men uppe är den och vi lyckades undvika en separation. Men, bortsett från det, var det alldeles alldeles ljuligt. Den där känslan när ljusen och allt pynt är uppe och man stoppar in kontakten i väggen och hela granen börjar lysa och glittra, den känslan är som bomull ända ner i magen. Sen ringde David in julen och Estrid plirade mot granen och det var som att hålla fast en tiger som fått ögon på sitt byte. Hon skulle ha den kulan! Men jag höll henne moderligt i ett skruvstäd och granen stog pall. Och gör det än *peppar peppar*.
Tänk alla traditioner vi kommer skapa själv genom åren. Vissa går i arv från vad våra föräldrar gjorde. Som att ringa in julen, ställa ut kakor och mjölk till tomten och julklappskalendern. Andra kommer vi skapa själv. Kanske en särskild julfrukost, eller midnattsmässa. En speciell julfilm eller ett stående resmål. Tiden får utvisa men jag önskar jag hade en kula att spå i för jag är nyfiken! Vad har ni för jultraditioner? Om ni inte firar jul, gör ni något annat istället?
Imorgon är det julafton! Vi kommer fira hemma hos mina föräldrar, tillsammans med min mormor och morfar (oma och opa ni vet), Davids föräldrar, min syster och anslutande svåger och så vi då. Vår lilla familj på tre. I en stor familj på nio. Idag börjar Davids julledighet och han har fått till en hel vecka och därmed är det stora slutspurten som gäller. Kakor, kola och fudge ska bakas, skinkan ska griljeras, paket ska slås in och det viktigaste av allt. Rätt nyans av rött ska målas på naglarna, det röda läppstiftet ska väljas och min glittriga ögonskugga från Chanel ska luftas. Det pirrar i hela kroppen faktiskt.
