Estrid är så sprallig nu. Det är fullt ös medvetslös precis hela tiden och det är kul. Hon har börjat göra små lekar och det är det gulligaste jag vet att smygkika på henne. Jag försöker förstå vissa av lekarna, men har i ärlighetens namn gett upp. Hon samlar till exempel upp alla sina små klossar och lägger dem i en hög på ett ”hemligt ställe”. Typ under en stol eller under bordet och när det är klart kastar hon sig runt klossarna i en spridd skur. Och sen om igen. Syrrans hund gör samma sak men hon är skendräktig så jag vet inte jag. Men iallafall tänkte jag att vi kunde ta en titt på de mest vanliga lekarna här hemma förutom ovan nämnda högskaparentusiasm.
Alla nallarna får stort intresse nu. Det pussas, kramas, bits och brottas med de små nallarna.
Riva ner exakt precis varenda leksak från hyllorna till ett tredje världskrig på golvet och sen var den leken över.
Attackpussen! När jag varit snäll och Estrid vill belöna mig (läs, när jag gör som hon) så lutar hon sig in mot mig med en öppen, något blöt, bebismun och så får jag mig en smällkyss. Och jag som ju är mycket bebispussberoende får ju snällt göra som hon vill så jag belönas rikligt. Flest pussar får vi på morgonen, alltid en godmorgonpuss och sen när jag läser för henne och göra alla fordonens roliga ljud, då ska det pussas.
Allmänt snokande! Nu har det börjat. Det ska in i varje skåp och låda och snokas runt. Saker ska rivas ut, men till min glädje lägger hon ofta tillbaka det. Jag känner att babyproofing 2.0 nu börjar närma sig. Med andra ord, alkoholen på skåpets bottenplan får ryka. Nog för att livet ska vara festligt, men någon måtta får det vara.
Sen har vi ju gåvagnen! Det har blivit en stor favvis nu. Men hon kan inte vända den så jag har inlett någon form av evighetslek där jag sjuttioelva gånger vänder om gåvagnen åt henne. Jag älskar att se henne leka, men det ska bli härligt att lämna över gåvagnsroterandet till David och ägna mig åt att återaktivera min juridiska hjärna.
