En mycket stor dag, får både liten och stor

Hurra, hurra, hurraaaaa!!! Ja, det är sant! Ett år har gått sedan Estrids föddes och vi överlevde. Det var läskigt, det var jobbigt. Vi slet och vi grät. Vi var rädda och frustrerade och stundtals trodde vi att saker och ting aldrig skulle lösa sig, aldrig bli bra. Många stunder tänkte undrade jag vad jag gett mig in på. Men, nu är vi ute på andra sidan och det är verkligen sant, ordspråket om att what doesn’t kill you makes you stronger. Känslorna från förr känns så avlägsna. Estrid känns självklar och den där enorma kärleken som hotar att spränga bröstet är på plats. Den där överväldigande tiden med enorm sömnbrist, stress och tjaffs är över. Det råder med andra ord harmoni i familjen Svensson/Johansson.

Jag är så enormt tacksam för det här året. Att just Estrid kom till oss är den största gåvan och hon är mitt livs sol. Ni är också mitt livs sol. Det är inte klokt vad ni läst, kommenterat och peppar när allt känts jobbigt. När jag berättade om min förlossningsdepression ställde ni verkligen upp. Som riktiga vänner. Trots att ni aldrig ens träffat mig. Ni är min president, min ledare, mitt livs sol! Att ni lyssnade och inte dömde gjorde en stor skillnad för mig. Jag har kunnat gå vidare utan att känna mig bitter för den tråkiga start vi fick. Ni gjorde att jag aldrig behövde känna skam över att detta drabbade mig. Istället har ni gjort mig stark. Min familj har gjort mig stark. Och min man har gjort mig stark. Det är en mycket lycklig kvinna som sitter här, den 3 april 2016. På ett år har jag gått från den mörkaste av plats till den ljusaste.

Idag firar vi Estrids födelsedag. Vi firar livet, lyckan och att vi och vårt barn är omringade av varma och kärleksfulla människor. Snyft, ja jag blir väldigt rörd när jag skriver detta och tänker på allt som hänt.

Idag firar jag även mig själv. Min resa, allt som hänt mig och allt jag åstadkommit på detta år. Igår hände det något alldeles enormt stort för mig. Jag blev vald till ordförande för Liberala kvinnor Skåne. Jag leder denna feministiska kraft och äran är mycket stor, nervositeten likadan men allra störst är känslan av den feministiska kraft som pyr i vår organisation och att inget kan stoppa oss. Liberala kvinnor, vi är en kraft att räkna med. Eller som engelskan säger så himla mycket bättre. A force to be reckoned with. A force to be reckoned with…det låter verkligen bra!

Utan kvinnoinflytande, ingen trivsel i folkhemmet. Så står det på min ordförandeklubba. Nu håller vi söndag och kalasar oss igenom denna dag. Vi hörs ikväll och imorgon börjar jag jobba. Förändringens vindar blåser på alla fronter just nu, men jag är inte rädd. Jag är stark nu.