Detta må låta förmätet av mig, men jag blir inte så inspirerad av andra människor. Men vet ni, det gör mig bara glad. För i tiden blev jag inte heller inspirerad, då blev jag istället avundsjuk på andra människor. Hemskt avundsjuk. Negativ och dömande, skitsnackig och osäker. Allt för att jag jämförde mig med andra. Att bli inspirerad av andra är förvisso inte att jämföra sig, men på ett sätt är det ändå att sträva efter att bli som någon annan, göra vad den gör eller ha vad den har. Jag har jobbat hårt för att inte jämföra mig med någon annan utan bara utgå ifrån mig själv. Mina framgångar blir på så sätt alltid bara kopplade till var jag var innan, inte en jämförelse med någon annans framgång.
Men det är klart, det finns massvis med människor som jag beundrar. Starka politiska förebilder som Birgitta Ohlson, Mona Sahlin och Gudrun Schyman. Bloggare som gjort business av sin hobby som Blondinbella, Cupcakes and Cashmere och the blonde salad. Jag tror dock inte jag är skapt för att ha förebilder att inspireras av, för jag blir direkt inkastad i en jämförelsematch. Jag inspireras av min systers träningsglädje och hälsosamma livsstil, för att sedan i nästa andetag bli arg och ledsen för att jag inte kan uppnå samma träningslusta. Likadant med någon med den perfekta garderoben eller hemmet. Jag blir lätt avundsjuk och jag hatar det. Jag vill inte vara missunnsam och trist, istället vill jag vara pepp, positiv och genuint glad för min nästa.
Därför är jag min egen förebild. Jag sätter upp mål och när jag når dem burrar jag upp mina fjädrar och så gör jag en intern high five. Eftersom mina framsteg aldrig ställs i jämförelse med någon annan känner jag mig ofta som en superstar. Säg såhär, jag inspireras av någon som kan springa en mil. När jag springer mina första fem kilometrar kommer jag inte känna mig lika bra som den jag inspirerades av. Hon sprang ju för sjuttsingen dubbelt så långt. Om jag istället bara utgår från mig själv kommer jag känna mig som en superstar. Fem kilometer! My god, det är fem gånger så mycket som innan. Vilka himla bra förebild det där är. Lite så tänker jag kring att inspireras av en person.
Förstår du hur jag tänker? Hur tänker du själv kring förebilder att inspireras av?
