Luta dig tillbaka, brygg en kopp kaffe och förbered dig. Detta blir ett långt inlägg. För på vår tredje dag i London gick vi upp tidigt och tog oss mot bussen som skulle köra alla glada mugglare till Harry Potters förlovade land. Till Warner brother studios utställning ”the making of Harry Potter”. I enorma hangarer spelades filmerna in och nu när filmerna är färdiginspelade kan man som besökare gå igenom alla platser, se de riktiga kläderna, prylarna, fordonen och djuren. Och mycket mycket mer. Vi tar en titt!
På bussen visads såklart en Harry Potter film.
Framme!
I väntan på att bli insläppta tittade de här på oss.
Harry Potters lilla skrubb!
Först kom vi in i stora hallen på Hogwart’s. Där de äter middag och sånt ni vet.
Alla lärarna och sorteringshatten.
Från den fina Julbalen.
Inte klokt hur många människor som arbetat på de här filmerna genom åren. Bara de som byggde och jobbade i enheten ”construction” bestod av 300 personer. Alla kläderna designades och syddes av klädteamet, hattar, skor och handskar gjordes för hand. Rum efter rum var mer storslaget än det innan och vi bara tjöt, gapade och skrattade. Man blev helt enkelt hänförd.
Inne i Dumbledores kontor hittar man alla de här lustiga prylarna.
Här finns Harry Potters alla minnen!
Labbet som de har i skolan där de lär sig potions och gud vet vad. I detta rum finns tusentals glasflaskor. Sen har man till filmen köpt tusentals små plastdjur som man sedan för hand klippt och skurit i, satt till fjädrar, tänder och ben. Allt för att ge dem den där ”monsterfoster i vätska”-looken.
Här är väggen i korridorerna. Ser ni att två ramar har greenscreens istället för en tavla. Det är för att man sa kunna trickfilma rörelser i ramen. Dör så coolt allt var!
Hur snyftig blir man inte av den här bilden. Den allra första bildrutan som någonsin filmades till en Harry Potter film och under, den allra sista bildrutan. Filmad 10 år senare.
På väg!
I en stor tåghangar hittade vi Hogwarths expressen!
Här är de gulliga men mycket skrikiga små växterna!
Diagon alley! Inte klokt vad fräckt det var att få gå runt där.
I ett rum svämmade väggarna över med detaljerade ritningar på allt som senare byggdes. Oavsett om det var hus, byggnader, ramper, farkoster, bilar eller små finurliga trollkarlsprylar.
Här har ni slottet. Uppbyggt i en stor modell som gjorde att regissören kunde föra in små små filmkameror in i slottet för att mäta vinklar så att klippningen sedan blev exakt. Tänk vilket arbete som ligger bakom allt detta. Man blir helt knäsvag!
En trollspöbox för varje medarbetare till filmerna. Och kan ni tänka er bland alla dessa tusentals boxar hittade vi Daniel Radcliffes egna box.
Självklart spenderade vi en lång stund i shoppen som var fylld av skoluniformer, caper, spön och osynliga mantlar. En liten pojke, solklart HP-fan, svepte omkring med cape och runda glasögon och vände sig till sin mamma och sa ”mummy, I think I’m getting a bit carried away”. ”Yes dear, you are” sa hans mamma fnissigt. Världens gulligaste någonsin!
Efter många härliga timmar åkte vi sedan tillbaka in till London. Vi hade blivit rekommenderad en italiensk resturang vid Piccadilly circus som serverar tapas. Och bara kolla skyltfönstret, det bådade gott. Och om det var gott sen. Herregud vad vi åt. Pizzor, pastarätter, köttbullar och antipasti, lamm och fisk, mozzarella och bruschetta. Allt var det godaste ever. Jag kan verkligen varmt rekommendera ett besök på San carlo Cicchetti, 215 Piccadilly
Retaurangen var varm, stimmig på det där härliga mysiga sättet, fyllt med italienska servitörer och glada gäster. Överallt dignade borden av utsökta rätter och man kunde se in i det öppna köket, vars disk var överhopad av korvar och frasiga bröd.
Detta var vår sista kväll i London. Världsklass på den här resan, ja det var vi alla överens om. Dagen efter skulle vi åka hem och trötta, mätta och mycket nöjda återvände till vårt hotell. Det tog tre röda sekunder sen sov vi alla ikapp. På morgonen antyddes det att jag hade snarkat, vilket jag definitivt inte tror en sekund på för själv hade jag ju inte alls hört något. Kanske det var ett bevis på hur gott jag sov. En totalt tyst och drömlös natt där det kändes som jag somnade och vaknade i exakt samma sovställning med hotellkuddens avtryck kvarlämnat på kinden.
London, den tredje dagen, med en riktig bildbomb
Du kanske också gillar...
Datenight på Moccasin
Jag är nu vaken och alldeles morgonruffsig i håret. Jag gnuggar sömnen ur ögonen och är fortfarande lite trött från gårdagen. Det var så länge sedan bara vi, David och jag, gick ensamma på restaurang. Länge sen vi gick på en sådan där liten och intim restaurang, med stearinljus som flämtar när skratten träffar dess … Continued
Är Karl Fredrik på Eklaholm värt ett besök?
I torsdags åkte jag och David på en liten roadtrip till Österlen för att vi skulle ta bilder på olika jobb. Ni fick hänga med under dagen på instagram och jag fick väldigt många frågor om utflyktsmålen vi gjorde. Därför tänkte jag sammanställa det i ett inlägg. Den stora frågan var ”Är Karl Fredrik på … Continued
Speeda upp brännan och känn dig som om du redan varit på semester
Ladies and gentlemen! Låt mig presenter the one and only BUS (brun utan sol) som är absolut idiotsäker. St Tropez gradual tan. Se till bara att du peelat dig innan så att huden är exfolierad och slät. Och så smörjer du in. Om du är en blekfis som jag så är många BUS för starka … Continued
Vår första dag på Kreta
Vi är framme och vi klarade det! Jag vet inte hur andra föräldrar gör men jag var helstressad prick hela vägen. Estrid gillade inte att sitta fastspänd vid start och flyg, och det kan man ju förstå, men jag var ändå så himla stressad. Hon gillade inte maten och hon gillade inte att sitta i … Continued
Drömmar om sol och bad
När man sitter och tittar ut genom fönstret och ser den blå himlen och de skarpa solstrålarna är det ju inte utan att man längtar oerhört efter sol, bad och semester. Som ni redan vet ska jag och David ta oss en liten roadtrip till Hamburg för en förhoppningsvis solig och vårig cityweekend. Jag genomsöker … Continued
Österlenchoklad
Under påskhelgen körde vi runt ute på vackra Österlen. Alldeles nära klockan sex, när det mesta skulle stänga, såg vi en liten skylt som pekade in i ett samhälle. ”Österlenchoklad” stod det på skylten och med en mycket, och här betonar vi mycket, snäv sväng körde vi dit. Vi kom fram till ett stort stenhus … Continued
AH, vill hit SÅ mycket!!
gör det! det var hur coolt som helst!