Alltså mitt liv!? Jag blir så trött. Höjden av otur verkar jag ha. För vet ni, jag är fortfarande en glasögonorm. Och en mycket ynklig sådan. Vaccumet som skulle sättas över ögat blev inte fullt så bra som kirurgen ville så operationen fick avbrytas. Men då hade maskinen redan skurit tunt på hornhinnan och de flertaliga försöken att skapa vaccum har rispat på ögats yttre cell-lager och jag är så svullen, öm, ynklig och allmänt bara skitless på det här. Det här skulle ju vara en easypeasy operation där man kunde arbeta dagen efter men så sitter jag här och är sjukanmäld från jobb. Jag har blivit erbjuden att göra operationen igen om sex veckor men just nu vet jag varken in eller ut.
Solen i livet denna dag är iallafall att jag får skrota runt här hemma med David och Estrid. Sova middag ihop alla tre och vara glada över att Estrid är piggare och mindre febrig och snorig. Men att just det skulle hända mig!? Trots att ”det är mycket ovanligt att det händer” och så händer det mig, Jag hoppas och tror dock att det går åt rätt håll och det gör nog mindre ont än innan så förhoppningsvis är det tipptopp ikväll.
Men visst är det synd om mig!?
Jaaa, stackare 💗💗💗. Krya!
tack gulle!
Nej vad synd!! Förstår verkligen din besvikelse! Hoppas ögat fixar till sig snabbt nu!
det blev faktiskt bra efter några dagar. men jag var mest skärrad över att det gick fel. det var liksom inget någon hade förberett mig på. nu ska jag se om jag vågar ge mig på ett nytt försök.