Igår kände jag mig inte hundra och i takt med att timmarna gick och kalaset närmade sig blev jag bara sämre. Feber, ont i musklerna och sån där öm hud som man får när man har feber. Medan vår familj åt glassbuffé på vår soliga gård och firade Davids födelsedag låg jag inne med tjocksockar, dubbel täcken och var sjuk. Jag har försökt sova ut det hela och denna morgon känns det bättre. Men jag vill inte behöva sjuka mig från jobb imorgon så idag handlar det bara om att kurera mig på bästa sätt. Te med honung och mycket vila och sömn så hoppas vi att det här går över snabbt. Jag har aldrig varit sjuk så mycket sen jag fick barn. Jag blir prick alltid smittad av det Estrid har. David, ta i trä, håller sig alltid frisk. Så det är jag som plågas av magsjukor, feber och snorig näsa.
Nu tar jag söndag och vilar, men med tanke på hur solen skiner där ute och Estrid som har spring i benen som aldrig förr så känns det tråkigt att bara vara inne. Man får ju lite det där dåliga samvetet också att David måste göra allt. Man vill ju hjälpa till och se till att det är jämnt mellan oss. Sammanfattningsvis, det är ju riktigt skit att va sjuk!
Krya på dig, din vekling <3!
Kram!
ja, det är inte klokt vad vek jag är. noll immunförsvar!