Jag fick missfall under valet.

missfall-1
På morgonen dagen innan den 9 september satt vi och åt frukost. Jag minns dagen eftersom det var valdagen efter. Det var en vanlig morgon och plötsligt blev det blött på stolen. Jag reste mig upp och såg väldigt mycket blod. Jag förstod direkt att jag fått ett missfall. Det kom så plötsligt och så mycket att jag förstod omedelbart. Det var tidigt. Jag var i vecka 7. Jag blev inte ledsen utan tänkte att det är såhär det är för kvinnor. De flesta av oss kommer att uppleva ett missfall någon gång under livet. Jag blev fokuserad på att bara bli färdig. Få ut allt. Men jag minns hur sjukt det var att kryssa för mitt eget namn på valsedeln och ta emot “jag har röstat på dig”-sms och samtidigt ha något dött som bara rann och rann och rann ut.

Men det kom inte ut. Jag blödde i flera dagar och gjorde en undersökning med ultraljud. Och det visade sig att allt inte kommit ut som det skulle. Jag fick en läkartid för en skrapning en dryg vecka senare. Några dagar senare började jag blöda mycket och åkte in till kvinnoakuten för kontroll. Blödningen var under kontroll och jag fick åka hem igen. Vid läkartiden ytterligare några dagar senare såg man att allt kommit ut och att ingen skrapning behövdes.

Under dessa 10 dagar blev det svårare och svårare att få missfall. Ju mer jag blödde, desto svagare blev jag. Det kändes på riktigt som att livet rann ur mig. Och det var en otroligt ångestfylld och äcklig känsla. Jag ville bara få ut det.

Vi hade berättat för Estrid om bebisen i magen, så nu fick vi berätta att det inte blev någon bebis just nu. Men kanske längre fram. Jag sörjer inte detta missfall. Det var naturens sätt att göra sig av med något som aldrig hade blivit ett barn. Jag känner också att det hade varit värre om jag fick missfall innan Estrid. Nu är hon ju på ett sätt en garanti för att jag kan bli gravid och göra friska barn. Men om det är så att det i våra stjärnor står att vi bara kommer få ett barn så är jag nöjd. Jag kunde inte bett om en mer underbar dotter än Estrid.

Jag känner mig också som en del av en intim kvinnoklubb nu. Vi som vet hur det är att blöda och förlora en tidig graviditet. Jag vet också att upplevelserna av ett missfall skiljer sig lika mycket åt som det finns kvinnor som drabbats av det. För min del känns det ok. Jag tänker att bebisen nu hade varit ganska så stor i magen. Att den kunde ha fötts under våren. Att när jag håller Harry så saknar jag min bebis som jag skulle ha fått. Men jag sörjer inte. För det går inte att göra något åt livet. Det bara sker.

Men med det sagt, det blir en ständig påminnelse när människor kommenterar Estrids ålder och frågar om det inte är dags för en till. Jo, det är dags. Men min kropp ville inte samarbeta med mig. Kanske den aldrig vill det. Kanske jag blir gravid alldeles snart igen. Det är ju det man aldrig kan veta med graviditeter.

Jag vill väldigt gärna ha ett barn till. Men sen får fabriken stänga. Jag tyckte inte det var angenämt att vara gravid. Det var inte heller angenämt att föda barn. Och jag oroar mig för en förlossningsdepression igen. Att göra barn, det är inte min grej. Men att fostra dem, älska dem och vara mamma för dem. Det är jag sjujäkla bra på. Så jag kan tänka mig att kämpa igenom 9 månader, en förlossning och sen de där hemska första månaderna. För vem vet, det kanske inte alls blir likadant en andra gång. Eller så blir jag inte gravid mer. Jag kan aldrig veta. För livet, det kan man inte kontrollera. Det bara sker.

Jag vill dela den här upplevelsen med er. Vi är ju vänner här inne. Vi finns där för varandra. Jag behövde bara lite tid för mig att bli redo att berätta. Och också lite tid för David att vara redo att dela med sig av det. Vi förlorade ju båda något som kunde ha blivit ett barn.

38 Responses

  1. Hanna Ericsson skriver:

    Så himla fint, hur ska jag säga, balanserat och liksom respektfullt mot livet (kanske flummigt men du fattar förhoppningsvis vad jag menar!) du skrivit. Tack för att du (och David) delar med er. Tror att ALLA, både de som får missfall och alla runt omkring, vinner på en öppnare attityd än det hyshhysh som rått. Önskar er lycka till!

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack för en fin kommentar! Jag är ledsen att det tagit tid för mig svara på den. Livet har hänt! =) Kram på dig

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack för en väldigt fin kommentar! Den var så varm och omtänksam! <3 Jag hoppas någon kan finna styrka i min berättelse. Kram på dig finaste du!

  2. Madde skriver:

    Så otroligt vackert skrivet. Sitter här på jobbet efter en helvetesmorgon, uppe sen 5, skrik och skrän och punktering på bilen och halsar mitt kaffe innan första mötet, men blir helt tårögd och lite still. Jättefint. Tack min vän ❤️

  3. Elin L skriver:

    Fina Frida. Du är så stark. Massa kärlek till dig!

  4. Marina skriver:

    Fint skrivet!
    Jag vet precis hur det är att få ett missfall och just då rasade hela världen.
    Två vänner var gravida samtidigt och det gjorde ont i själen.
    Men jag blev gravid igen…
    Världens finaste lilla tjej föddes och då såg jag meningen med missfallet.
    Det var meningen att hon skulle komma till oss och ingen annan ❤
    Du är stark och det är fint att du delar med dig ❤

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack för att du vågar och orkar dela med dig av även din berättelse. Jag tror det innebär stor skillnad ju fler som vågar berätta.

  5. S skriver:

    Tack för att du delar med dig och jag beklagar verkligen ❤️

  6. Lena skriver:

    Så fint skrivet, tror du hjälper många med dina funderingar!

  7. Linda skriver:

    Fina Frida så fint skrivet av dig.
    Jag har aldrig fått ett missfall så jag kan absolut inte tänka mig ens hur det känns. Men du är stark och så är det ju tyvärr i livet man kan inte påverka allt det bara blir. Jag och sambon försöker få ett barn till men det tog tid innan vi fick Levina och jag vet inte heller ens om jag lyckas bli gravid igen. Men en sak är säker att blir det inget syskon till Levina så är jag såååå oerhört tacksam för att jag har henne och får älska henne genom hela livet, vi har fått ett helt underbart friskt barn och vill livet så att det bara blir ett ja då är jag nöjd med de vi har.
    Många kramar till dig från mig/ Linda

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack Linda för att du delar med dig av din berättelse och dina tankar. Du har en väldigt fin och sund inställning! <3

  8. Anna skriver:

    Å så fint du tänker. Och tack för att du delar med dig! Jag är så tacksam för det du delat runt din förlossningsdepression, jag drabbades själv av samma sak och å vad det hade hjälpt att ha fler berättelser att ty mig till. Och jag är övertygad om att den här berättelsen kommer vara ett vackert och sorgset stöd för många kvinnor.

    • Frida G Svensson skriver:

      wow, tack för dina fina ord. Det känns magiskt att ha kunnat vara ett stöd för dig under din tuffa tid. Och jag tänker som du, förhoppningsvis hittar någon annan stöd i min berättelse om mitt missfall.

  9. Sara skriver:

    ❤️ så fint du skriver om något hemskt. Man ska vara försiktig med vad man frågar kring barn, man har ingen aning om vad som sker bakom kulisserna. Massa kramar

  10. Anna skriver:

    Så fint du beskrev det hemska. Fick själv ett tidigt missfall och känner igen mig mycket i det du beskriver. Hoppas ni får en ny chans ❤️

    • Frida G Svensson skriver:

      tack för ditt svar. förlåt att det dröjt för mig att svara. Jag hoppas innerligt också att vi får en ny chans.

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack för att du delar med dig av din berättelse. Det är skönt att veta att man inte står ensam. Jag hoppas också vi får en ny chans. <3

  11. Annika skriver:

    Tack för att du delar med dig. Jag har själv råkat ut för missfall mellan barn nr 1 och barn nr 2. Tänkte också som du att det hade varit värre om man inte haft något barn före. Jag hade varit tacksam för min dotter om det bara hade blivit ett barn men så ”plötsligt” kom det en lillebror också. Även fast oron var ganska stor under den graviditeten för att få missfall igen så blev det ju bra till slut. Låt tiden ha sin gång så ordnar sig nog allt inom kort. Lycka till ! Styrkekramar

    • Frida G Svensson skriver:

      Tack för att du delar med dig av din berättelse. Jag tycker om att vi i denna plats vågar vara innerliga och ärliga med varandra. Det är ett vackert stöd och systerskap! <3 Det gör mig väldigt glad att höra att ni fick ett barn till och att allt gick bra.

  12. Pia Widlund skriver:

    Jag blir ledsen när jag läser det. Starkt gjort att berätta i alla fall. Ta hand om dig. Kramar i massor!!!

  13. Anneli skriver:

    Mycket klokt tänkt och skrivet.

  14. Angelica skriver:

    Fina Frida! Jag blir så ledsen över vad du behövt gå igenom… Man blir ödmjuk inför livets svängningar o över sina barn. Jag delar tyvärr din upplevelse o d är ngt av d värsta jag tagit mig igenom av flera skäl. Men idag är jag svindlande inför upplevelsen då inget av mina barn varit just dem utan d första missfallet. Men d sätter sina spår oavsett!
    Jag är ändå glad att du orkar berätta, ännu en sak som man inte pratar om så ofta o som många bär på o inte heller glömma David. Han har också förlorat ngt o varit orolig för dig, d sätter också sina spår. Fortsätt bara älska varandra så sköter livet resten!!

    • Frida G Svensson skriver:

      tack för din väldigt fina berättelse. Det är helt underbart att vi i min lilla plats på nätet vågar vara så här ärliga med varandra. Snacka om systerskap och stöd!

  15. Mia skriver:

    ❤️❤️

  16. Sara Borg skriver:

    ❤️❤️❤️

  17. Caroline skriver:

    ❤️❤️❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *