Min allra första debatt och Estrids restaurangpremiär

Igår kände jag såhär:
HERREGUUUUD KAN LIVET ENS VARA SÅHÄR HÄRLIGT?????

Ja, lite så blev det när jag deltog i Malmös feministiska festival.

Igår deltog jag i min första debatt. Det var läskigt, nervigt och alldeles alldeles underbart. Från vänster ser du moderatorn, Moderaterna, Liberalerna, FI, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiets representant dök inte upp. Kristdemokraterna och Centern var inte med eftersom de inte har en plats i Malmös kommunfullmäktige och Sverigedemokraterna var inte bjudna då det är en ståndpunkt arrangörerna tagit. Jag la vikt vid att få fram vad vi liberaler vill ändra på. För mig handlar det till syvene och sist om frihet. Att möjliggöra att en människa har frihet och att undanröja det som begränsar den. Feminism handlar om att man ska få vara fri att välja vem man vill gifta sig med, vem man vill älska, hur man vill klä sig och hur man vill leva.

Jag tände till ordentligt när diskussion handlade om barnäktenskap och hur Sossarna och Miljöpartiet inte gör något åt det i Malmö. Lagen säger att barnäktenskap är förbjudet och det gäller alla barn, alla flickor. Den styrande minoriteten la avsevärd tid på att prata om patriarkala strukturer, men tydligen spelar dessa strukturer ingen roll när det gäller utländska flickor. Då beter sig S och Mp som att dessa flickor inte lever under patriarkala strukturer som är avsevärt hårdare än de i Sverige. Man kan inte bara vara feminist för svenska flickor. Jag är feminist för alla flickor. Då rev jag faktiskt ner en applåd. Det var en klar röd majoritet i publiken men jag hade några tappra liberaler i publiken och jag var dem evigt tacksam för stödet och peppen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det råder någorlunda enighet över partierna om vad vi vill uppnå och förändra, det som skiljer oss åt är hur vi vill förändra det.

Med en känsla av Yes we can kände jag mig så stor, så stark och så oövervinnelig. Under en släng av hybris slängde jag ur mig att nu går den här familjen på restaurang. Jag glömde visst helt bort att jag varit lite rädd för att gå på restaurang på kvällen med Estrid. Men denna hybris kunde icke stoppa mig och vi gick till en av våra bästa restauranger i Malmö, Rebell.

Vi började med en liten snackskorg som alla tre delade på. Lite ost, lite korv och lite chips. Estrid gav tummen upp till korven. Men bäst var brödet och smöret och sämst var pappas kräfta. Tur vi även tog med oss en burk mat i skötväskan.

Jag åt detta fantastiska. Kalvköttbullar med potatismos, sås och inlagd gurka och morot. Toppat med lingon och havtorn. Ska alltid servera havtorn till mina köttbullar för det var en mycket drömmig kombo.

Här är Davids rätt, surf n’ turf. Jag gav en tumme ner och Estrid två. David gav dock alla tummar upp och det var ju tur. Flickorna Svensson är inte så glada i skaldjur har det visat sig.

Malmö var så himla härligt och trots att klockan var över sex var solen varm och stark, träden var gröna och himlen blå. Det kändes som semester och även om min hybris vid det här laget turligt nog hade lagt sig så var jag ändå så glad och tacksam. Där fick jag vara med i en debatt och prata om det jag brinner mest för. I publiken satt vänner och min syster och min lilla familj. Estrid var så duktig och gick upp och ner för trapporna och vände sig ibland och vinkade till mig. Och att min dotter tittade på mig i en debatt var det finaste jag någonsin varit med om. Det var som när man var liten och mamma och pappa tittade på ens dansuppvisning. Den viktigaste publiken någonsin. Och så gick vi på restaurang och det gick hur bra som helst. Ja, med risk för att tjata, men vilken toppendag alltså. Tacksamheten pirrade ända ut i fingertopparna.

Och David hade köpt blommor till mig så efter debatten fick jag det största pioner jag någonsin sett och så sa han att jag var helt klart bäst av alla debattörer. Det sa han självklart helt objektivt! =)

Efter restaurangen traskade vi hem och fick absolut inte natta denna bestämda unga dam. Vem visste att fotbolls-EM var så viktigt för Estrid? Tillslut somnade hon och jag gick tappert ut i soffan för att umgås med min kära David. För att prick två minuter senare ha somnat i soffan. När David försökte väcka mig för att matchen var slut och vi skulle lägga oss i sängen var det med allra största ansträngning jag släpade mig till sängen. Vid fyra trodde nog Estrid att fotbolls-EM var igång igen för det var hey baberiba och ingen som skulle sova och låt mig sammanfatta det såhär. Tack för att jag fick sovmorgon i morse.

Vilket dygn! <3 Rätt in i hjärtat och i en egen liten minneslåda som sparas där inne.