And so it begins

Andra dagen på Estrids inskolning och det berömda vardagspusslet har redan blivit prövande för oss. Jag skulle egentligen vara föräldraledig ons-tors men jag måste jobba. I mitt jobb kan det vara snabba puckar om någon sitter häktad, är för förvar, är anhållen eller exempelvis ska utvisas. Lagen säger att något ska ske inom en viss tid och då ingen av mina kollegor hade en lucka in sin kalender fick jag helt enkelt be David stanna hemma hela veckan. Tack gud så funkade det med hans schema. Lyckan i att han är frilansare just nu! Så för min del blir det som sagt jobb hela veckan och jag är sinnessjukt stressad. Sådär så att allt bara blir en röra i huvudet och jag blandar ihop tusen saker.

Nu är det jag som sätter mig ner och skriver ner punkt för punkt exakt vad jag ska göra och i vilken ordning. Punkt 1: koka kaffe. Punkt 2: håll ut 30 minuter till sen sover Estrid. Punkt 3: häll upp kaffet i den bästa koppen.

Det är en fin balans mellan att ha mycket att göra och ha en innehållsrik vardag och att ha för mycket att göra. Jag ska försöka samla mig och bara kötta denna vecka. Estrid skriker, disken står på diskbänken, mjölken och juicen är slut och vi har missat vår tvätt-tid. Då vill man bara vråla. Men det gör man ju inte, hur skulle det se ut… Jag drömmer om att handla veckomatsedeln på nätet och få det hemkört, kanske ta tillbaka städhjälp här hemma, att 1:a september kommer så jag har mer tid för bloggen och att Estrids fas är över så vi får tillbaka nattsömn och blir av med lättkränktheten.

Ikväll gör jag det mysigt tänker jag. På så sätt att det ska vara härligt att sitta inne på kontoret och häcka. Tänder lite ljus, dricker mitt kaffe med en skvätt grädde (åh lyxen och dekadensen i det), tvingar David att springa och köpa choklad till mig och sen ska jag jobba och skriva, beta av min lista och förbereda inför morgonens blixtinkallade möten och förhör. Belöningen väntar på fredag för då lämnar vi Estrid hos mina föräldrar och går iväg på fest. Art for charity, en välgörenhetsorganisation som säljer konst, håller i en stor fest och jag ska gå dit, lätt om axlarna och veta att jag klarat av veckan. Fram till dess ska jag klara mig på luft, kaffe och choklad. Men det ska nog gå det med.