Att ha en alldeles egen liten tomtenisse

IMG_9675
En tomtenisse fångades idag när hon i full galopp sprang omkring på föris med mössan på sned. Jag fick till en kornig lite halvsuddig bild, men trots det är det av mina finaste bilder någonsin tror jag. Men låt oss börja från början.

Att väcka ett snart 2 år gammalt barn med egen vilja, mycket ”kan själv” och en rejäl dos trots är inte goda förutsättningar för en mysig Luciamorgon. Så vi kan ju lämna själva morgonen där hän. Det blev precis så besvärligt som det kan bli med en morgontrött. Ler’s not sugarcoat it. 2-åringar ÄR hmmm…viljestarka. Så med andan i halsen, en sur nisse i bilen, en gråtfärdig mor och en far som ihärdigt sjöng tippetippetipptapp i bilen kom vi så äntligen till föris.

På föris var det full kommers med nissar, lucior och små pepparkaksgubbar som sprang omkring. Alla föräldrar tog plats på små små stolar och så höll vi unisont andan när barnen kom in. ”måtte inte nu min unge pajja allt”. Jag LOVAR att tanken susade genom var förälders huvud. Men de var SÅ bra och gulliga. Och när min lilla tomte kom in var morgonens bekymmer som bortblåsta och det enda jag kunde tänka var att det rent objektivt ALDRIG kan ha funnits en mer fulländad tomtenisse. Hon började spana ut mot föräldrarna. Och när de andra barnen sjöng så fint så gapade Estrid ”hej hej, hej hej” Så såg hon oss.  PAPPA! Och så lämnade hon tåget och satte fart mot oss. MIN pappa sa hon! Ja, din pappa. Och de andra föräldrarna låg och skrattade och ni må tro David växte några decimeter! <3

Vi hamnade tillslut tillbaka i luciatåget och satt där med vår tjej i knät och det var så stort för mig. Mitt barns allra första Luciatåg. Förskolepersonalen hade gjort fint med ljus och morgonkaffe, pepparkakor och lussebullar och efteråt satt vi och fikade. Estrid var glad och sprallig. Jag pös av stolthet och tänkte att mitt barn är speciellt. Det är något särskilt med henne. Hon är liksom lite härligare än andra och jag kände att men herregud, min 2-åring är ju ljuvlig! Jag säger som min dementa farmor alltid sa ”det är inget fel på minnet, det är bara lite kort”. Och tur är väl det, att man har lite selektivt minne ibland. =)

—————————————————————————————————

Och som vanligt, dagens Skincitytips! Tjohoo! Det blir 25% på Jan Marini. Men vänner, nu är det såhär att jag smärtsamt nog får erkänna mig besegrad. Jag har bara provat en enda produkt från Jan Marini och läst noll av andras recensioner, så jag vågar inte tipsa om något idag. Jag vet att J.M är en sjukt potent hudvårdsserie. Jag vet att bloggerskan Stina Auer har stenkoll på Jan Marini, så om du har frågor kan du ju alltid testa att lägga en kommentar till henne. Du hittar hela Jan Marini-sortimentet här.

5 Responses

  1. Sandra skriver:

    Men så fint! <3 Ja, min tvååring är också världens gulligaste! Han har dock ett strålande morgonhumör och en (ensam) mamma med mycket starkare vilja än honom. Så det räckte med att viska tomtedräkt i hans lilla nyvakna öra för att han skulle skutta upp ur sängen och ropa Santa Cia! Han är den perfekta lilla tomtenissen. Vår fsk hade luciafirandet utomhus så han pulsade runt i overall och tomteluva och vägrade stå i nåt tåg eller släppa mormors hand under hela framförandet. Underbara tvååringar!

  2. Anette skriver:

    Min ständigt tvårstrotsiga junior (på pappret 15….) sov under julgranen alla tre åren på dagis (som det hette då)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *