På Liberala kvinnors landsmöte röstade vi för ett förbud mot surrogatmödraskap. Ett beslut som upprört vissa och fått folk att kalla oss icke-liberala. Och icke-feminister. Många arga röster har efterfrågat hur vi egentligen kunde komma fram till detta beslut och jag vill ta tillfället i akt och förklara hur jag resonerar.
Kommersiellt surrogatmödraskap
Ett kommersiellt surrogatmödraskap blir aldrig någon diskussion. Det är när kvinnor mot betalning bär någon annans barn. Det är en så tydlig handel att det som feminist inte går att stödja en sådan handel. Det är verkligen människohandel.
Altruistiskt surrogatmödraskap
Diskussionen blir dock svårare vid frågan om altruistiskt surrogatmödraskap. Detta är när någon, utan betalning, bär någon annans barn. En stor del av mig tycker att det här är fel och att det fortfarande är en viss form av handel med kvinnors kroppar. Våra meningsmotståndare påpekar då de kvinnor som faktiskt vill hjälpa en vän, syster, dotter osv, att få ett eget barn. De poängterar att dessa kvinnor måste ha rätt att besluta kring sin egen kropp. Och ja, jag håller med. Det tar emot för att säga till en enskild kvinna att jag som politiker minsann vet vad som är bäst för henne. Det känns fel av mig att utöva kontroll över hennes livmoder. MEN, och det finns ett stort men, barnperspektivet.
Det finns så otroligt många komplicerade etiska dilemman som idag är långt ifrån lösta. Vad händer om barnet är sjukt, av fel kön, det blir tvillingar eller barnen får en utvecklingsstörning. har man öppet köp då? Kan man tvinga surrogatmamman till en abort? Vad händer om surrogatmamman ångrar sig och inte vill lämna ifrån sig barnet, ska hon fråntvingas barnet då? Eller ska ett barn stanna hos surrogatmamman fast att barnet biologiskt sett tillhör någon annan. Vad händer om de biologiska föräldrarna separerar under tiden surrogatmamman är gravid? Som sagt, väldigt många etiska dilemman.
Jag väljer att avvakta
Studier visar att i länder där surrogatmödraskap är tillåtet, exempelvis England och USA, åker föräldrar fortfarande till Indien osv. för att hitta en surrogatmamma där. Där kan man tvinga mammorna att göra abort, mammorna har kortare tid på sig att ångra sig och det är billigare än i hemlandet. Av tillfrågade kvinnor som var surrogatmamma, enligt en bok jag läste (här), så svarade majoriteten att det var ekonomiska skäl som avgjorde att de valde att vara surrogat. Jag kämpar alltid för att en kvinna ska få bestämma över sin egen kropp. Jag har alltid varit den största hejarklacken av HBTQ-personer och ser hur manliga homosexuella par enklare skulle kunna få ett barn genom en surrogatmamma. Jag inser att jag är mycket priviligerad som lever i en heterosexuell relation där det gick mycket enkelt och snabbt att bli gravid. Jag hyser stor empati för barnlängtan.
Därför säger jag inte att jag alltid kommer tycka såhär. Jag säger bara att just nu är det så komplext att jag inte vågar ge grönt ljus. Jag är inte kunnig, redo eller tillräckligt övertygad för att våga tillåta altruistiskt surrogatmödraskap. Det är min anledning till att jag röstade för ett förbud. Jag hoppas våra meningsmotståndare förstår att detta var en mycket komplex fråga för Liberala kvinnor. Vi var många som såg kollisionen mellan det liberala i att låta en kvinna styra sin egen kropp och det feministiska i att undvika människohandel med kvinnokroppar och ett fokus på barnperspektivet.
Är vi inte liberala?
Detta beslut fattades i en demokratisk process. Vi talade och gjorde våra röster hörda och därefter röstade vi. Det blev en majoritet för ett förbud. Jag är fortfarande lika liberal som innan då jag fortfarande tror på demokrati, mänskliga rättigheter, feminism och individens frihet. Men denna fråga är verklighet och liberalism är ibland en lite fyrkantig abstrakt ideologi. När jag satt med denna verkliga fråga i mitt knä, med en fortsatt stor osäkerhet kring hur utfallet i framtiden skulle bli, var jag inte redo att ge grönt ljus. Verkligheten kunde innebära så pass stora konsekvenser för kvinnor och barn att jag inte lojt kunde luta mig mot min ideologi. För mig, hade det varit oansvarigt.
Förstår att du tycker att det är en extremt svår fråga och jag håller med dig. Längtan efter ett barn kan vara så stark att det tar bort allt annat i livet. Du publicerar en bild på dig själv som gravid i detta inlägg, som handlar om dem som inte kan få egna barn…
Att kunna få barn är en lycka som du välsignats med men om du själv inte kunnat få barn och din syster erbjöd sig att bära ert barn – hade du röstat på samma sätt då eller ansett att ni inte skulle ha några barn?
Kritiserar inte på något sätt hur du röstade utan vill endast ytterligare understryka det svåra och komplexa i frågan – du lyfter mycket intressanta frågor!
Jag har inget problem med en vän som vill bära sin väns barn. Jag har problem med att vi i nuläget ser svårigheter att säkerställa att vännen är en vän och inte en ”vän”. Det är också svårt att veta surrogaten gör det av egen fri vilja eller om hon utsätts för omedveten press då en närstående ber henne. Men som du också skriver, detta är så himla komplext och jag sitter inte på någon absolut sanning.
Nej studier visar inte alls att människor från USA och england åker utomlands för att genomgå surrogat. Detta är en ren myt som spridits flitigt utav Kvinnolobbyn. Det har dessutom kunnat motbevisad Bla i en rapport från University of Kent i England som kom i nov 2015.
Dessutom har två av världens största org för förlossningsläkare och gynekologer ställ sig bakom reglerat surrogatmödraskap baserat på forskning och fr goda erfarenheter som finns. Mellan 1999-2013 föddes över 18400 barn i USA via surrogat och de risker du hänvisar till har varit oerhört sällsynta.
Jag kan förstå argumenten ni för fram forkningen och erfarenheterna visar dock något helt annat.
Tack för din kommentar och din input! Jag anser att vi har fattat ett i nuläget korrekt beslut, men jag är samtidigt ödmjuk inför att det är en komplex fråga.
Bara tråkigt att ni baserar ert ställningstagande på felaktig information och att ni rakt av köpt de myter som sprids i frågan.