Dags för beach 2017??

Nu börjar det. Den vidriga hetsen om att man ska komma i form, gå ner fem kilo på 3 veckor, börja någon diet, allt för ”att man ska slippa gömma sig i vassen”. Jag har så mycket att säga kring det här och vet liksom knappt vart jag ska börja. Jag kan börja med att konstatera det uppenbara, fuck beach 2017! Det är det djävligaste som någon kommit på och det enda det gör är att få kvinnor att hata hur de ser ut. Det är helt orimligt att sommarmånaderna ska gå ut på att kvinnor ska hitta på ursäkter för att slippa stranden, leta täckande plagg och lägga energi på att lida istället för att njuta där på stranden.

Om du vill gå ner i vikt, fine, gör det. Men beach 2017 är inte rätt anledning. Att enbart gå ner i vikt för att möta sommaren är en kortsiktig lösning och efter sommaren går man ändå upp allt igen. Om du verkligen vill gå ner så måste du ha det som en livsstil. Lägga om kosten, hålla koll på vad du äter och träna regelbundet.

Det finns något så djupt ojämställt i beach 2017. När männen känner sig så pass fria att de kan gå in på ica enbart iförda badshorts ska kvinnor svettas med saronger, långa t-shirts och cover-ups. När männen får säga ”ah äntligen semester” och dricka öl, grilla och äta gott ska kvinnor välja vatten, njuta av grillad fisk med sallad och bara äta jordgubbarna. Grillad fisk, sallad och jordgubbar är ljuvligt men det är inte ljuvligt om det betyder att man sitter på semestern och känner sig ledsen för att man inte kan slappna av för att kaloriräknandet alltid är igång.

Jag ser ut som jag gör. Ibland tar tankar på komplex över och ibland tror jag att jag är Victoria’s secret supermodeloftheuniverse. Som kvinna är det nog dessvärre omöjligt att vara helt immun mot kroppsideal då det är ständigt närvarande i samtal i det offentliga rummet och i den reklam som ideligen pumpas ut. Men fine, säg att jag aldrig kommer bli lika fri i sinnet som en man, det jag ändå kan göra är att bara gå till stranden ändå. För det finns ingen mening med att jag åker till Kreta en vecka om jag spenderar hela veckan med att kohandla om vad jag äter, undviker att fastna på semesterkorten och gömmer mig i skuggan i någon lång kaftan. Speciellt inte om det enda jag vill är att sprida ut mig i solen, få en bränna, simma, bada, leka i poolen, vara fri.

Som sista grej vill jag också påpeka att alla är så sjukt upptagna med sig själva och hur man själv ser ut på stranden, så ingen har tid att bry sig om någon annan. Och säg att någon skulle ha en kritisk tanke om mitt utseende, vad rör det mig i ryggen. Den människan vet inget om mitt liv, känner inte mig och är helt ärligt en förskräcklig människa som dömer en människa på utseendet. Jag tycker jag är fin, smart, bra och värdefull. Min kropp är inte det tempel det kanske borde vara men jag har 20 års ätstörningar bakom mig och därför ser jag idag ut som jag gör och är som jag är. Jag måste acceptera det. Jag har fått livet tillbaka och måste se till att ta tillvarata min tid här på jorden. Inte gömma mig i vassen.