Min söndag i bilder, kultur, mat och en stor krona

I söndags åkte vi på en liten söndagsutflykt. Vi styrde bilen till Helsingborg och ett av våra favvisställen, Dunkers kulturhus. Vi skulle titta på två utställningar ”italia”, som var ok, och ”bending reality” som var något av de mest fantastiska någonsin. Wow wow wow! Är besatt av fotografen Erik Johansson nu!

Hela lilla familjen var pepp och coola med solbrillor!

Estrid var kanske lite för pepp. Vi har nog kommit till den här kritiska punkten där det inte riktigt går att göra alla typer av utflykter längre. Det är inte snällt att som förälder ta barnen till en plats där barnen inte får vara barn. Jag la mer tid på att säga ”inte skrika, inte springa, inte pilla” än på att ha det roligt. 🙁 Och jag ville inte heller att hon skulle sitta på mobilen hela tiden för det är ju inte heller kul. Svårt det där, göra saker man själv är intresserad av men på ett sätt som passar ens barn.

Lunchen var iallafall en hit och Estrid var pepp över korv och pommes. Lyxmat ju! Jag åt en krämig ceasarsallad och visar här lite bloggigt upp mitt absoluta favvisläppstift just nu. Deborah Milano, red shine i nyansen nr.7. Vi gjorde sen en kompromiss där hon fick titta på en utställning med oss och på den andra fick hon sitta i vagnen med mobilen och spela bolibompa-spelet. Men efter utställningen blev det mer barnvänligt.

Vi tog en dagens outfit och jag är i chock över att jag frvilligt anammat 90-talstrenden med klänning ovanpå byxor.

Vilket blomsterhav och jag kände mig faktiskt lite som en blomma själv i min lavendelfärgade klänning.

Vi klättrade lite upp och ned för trappor och sedan…

…gick Estrid balansgång hundra gånger på en stock. Alldeles själv. Och jag och David stod bredvid och hurrade och klappade i händerna. Antagligen ganska högt för folk typ, ja, tittade… Efter att Estrid lekt av sig tog vi bilen tillbaka till Malmö, hem till mina föräldrar. Vi firade vår fina Nikki som tagit studenten.

Innan Nikki kom hade vi lässtund. Morfar läste Askungen för Estrid.

Och jag läste den här grymma boken! Kriget har inget ansikte av Svetlana Aleksijevitj (japp jag behövde googla stavningen). Men boken är så fin, sorglig och bra. Jag har inte kommit så långt och längtar till varje kväll när jag får en liten stund att läsa.
Efter lässtunden åt vi middag hela stora familjen.

Estrid var pimpad med krona och ett plåster på varje finger. För det är snyggt.

Söndagsmiddagen slutade som sig bör med glass och lite mer lek med mormor och morfar.

På alla sätt och vis en bättre söndag!