Tärnorna berättar sanningen om dressgate

Efter en stund kommer Paula, och mitt och Saras blod stelnar. Hennes blick är vild. ”Det är panik” säger hon och vi springer in på toaletten där Frida och Emma är. Jag tittar neråt och förväntar mig nån reva i spetsen men då ser vi att det är dragkedjan som öppnat sig. Paula syr för glatta livet och Frida har nog aldrig önskat sig ögon i nacken som då. ”Prata med mig, vad fan händer”!!! Vi försöker svara, jag väser att de ska hämta fler sykitt NU, och David gör det. Paula syr så fingrarna blöder och tittar upp på mig. Jag vrider på huvudet åt henne och säger genom min blick att blod på klänningen är det minsta problemet nu. Samtidigt gastar Frida ”Vad fan är klockan”.Tappra Sara försöker säga att den ”nog är lite innan 15”. Sara är som bekant sämst på att ljuga och Frida genomskådar det direkt. Vi säger som det är, ”klockan är kvart över men vi fixar det här Frida.” Jag syr med fyrdubbel tråd, nålen går av och fastnar i mitt finger, och Paula kryper in under Fridas klänning och sätter 4 säkerhetsnålar. Under svordomar säger Paula dom berömda orden ” Fiser du på mig nu så dödar jag dig”. Vi fnissar och panikar på samma gång. Emma är ute och springer på triangeln och ringer och facetimar olika boleros, pälsar och koftor. Frida skriker åt oss att svara henne vad hon ska köpa. Vi sneglar åt den svarta minkpälsen Frida fått av sin mamma och tänker att den är bättre än allt annat, samtidigt som vi överväger att slakta våra egna klänningar och på nåt magiskt sett sy in deras band i Fridas klänning med en jävla hotellnål.

Emma ringer och säger att pink and purple har en tid att sy NU. Vi inser alla att det är det långt bästa alternativet och Frida och Paula gasar iväg. Jag och Sara plockar undan på toaletten och ger oss iväg ut. Klockan är nu nästan halv. Då ser vi att alla våra saker är borta. Alla andra är borta. Kvar är jag och Sara utan jackor, blommor eller MOBILER. Var är dom?! I kyrkan? På triangeln? Var ska vi? Ska vi springa till triangeln eller försöka försena gästerna i kyrkan? Vi bestämmer oss för att följa Frida och springer in på triangeln. Vi inser jäkligt snabbt att triangeln inte ser ut som det alltid gjort, och vi tar första bästa rulltrappa. I rulltrappan upp ser vi Emma och bestmennen komma i motsatt riktning neråt, och ett Titanic-moment utspelar sig när vi möts. ” Var är dom?” Frågar vi panikslaget. ”på pink and purple” svar de” ”jamen vaaaaaar ligg….” människor runt omkring stirrar storögt. Vi hoppar av och Sara chansar på att vi ska till höger. Under tiden muttrar vi något om att hade någon kommit med en tequila just nu så hade jag fan tagit den” sen ser vi det. Heaven on earth. Pink and purple.

Detta toppar listan av lägen i livet som varit jävligt pressade. Men allt löste sig så bra. Och det var tur att vi inte började karva i våra egna klänningar. Där hade Frida iallafall huvudet med sig när hon diplomatiskt ylade ”är ni dumma i huuuuuuuvet”. Och David var coollugn hela tiden och bara ”Vi köper en ny klänning älskling”. Jag Paula pendlade mellan en sjuk målmedvetenhet att lösa situationen till att totalt kapitulera. Jag svettades som en gris och den lilla lilla vassa nåljäveln gled omkring i händerna. Madde fick aldrig riktig panik utan tyckte mest så otroligt synd om Frida. Madde var riktigt stabil faktiskt, men det håller jag Madde inte alls med om. Jag var så naiv och förstod först inte alls allvaret. Och vi är så imponerade av Frida som bara kunde släppa allt och glida in i kyrkan som om ingenting hade hänt.

Åh, den drinken vi sen fick när vi anlände till festlokalen. Aldrig har vi någonsin behövt den mer. Men det blev det vackraste bröllop och tro det eller ej, men vi kunde faktiskt skratta åt det redan samma kväll. Nu kunde vi skratta åt det så tårarna rann.

Alla foton av Emma – att vara någons fru