Under mellon och Eurovision är det precis som att gayrörelsen får andas ut. Och under en prideparad. Då är det de som styr tonen, är med likar och får känna att de är i majoritet. Man kan tycka att det är helt sjukt att jag skriver om ”dem” som att vi andra är ”vi”. För mig är vi alla samma. Men det räcker med att jag sticker ut näsan från dörren och vips kommer homo- och transfobin visa upp sitt fula tryne.
Mitt spiritanimal Fab-Freddie fick utstå så mycket hat efter sin medverkan i Mellon. Inte för att han var en dålig programledare utan för hur han är. han är tydligen too much. För mycket. För mycket glitter. För mycket handleder. För mycket hoddeladi. Jag är också too much. Men jag är en vit straight kvinna, inte alltid det lättaste, men bra mycket lättare än att vara gay.
Tittar vi sen ut i världen så försöker människor inte ens dölja sin homo- och tansfobi. Det finns länder där man dödas för sin sexuella läggning. Förföljs. Torteras. I vissa länder för gaymänniskor inte gifta sig. Inte adoptera. Dessa aspekter är det yttersta förtrycket. Att man dödas för den man är. Men innan man kommer till det slutgiltiga förtrycket kommer det mindre, mer dolda förtrycket. Och det ser vi i Sverige.
Det är en ball grej att ”klä ut sig till kvinna” vilket blir hånfullt mot dem med oklar eller annan könsidentitet. Att någon är en bög är ett skällsord. Det finns dem som föraktfullt fnyser åt ordet hen. Min lesbiska vän kan inte hålla sin flickvän i handen på tunnelbanan utan att en man blir provocerad och måste påtala att han minsann kan göra saker i sängen som min vän inte kan göra. Jag har bönkompisar som inte kan hålla varandra i hand, ge en kärleksfull strykning över kinden eller snabbt pussas hej då utan att det brölas om att de är äckliga. Homosexuella får ibland knappt existera. För även om de agerar och lever EXAKT som du och jag får de höra ”jag bryr mig inte om vad du gör i sängkammaren men håll det i sängkammaren”. Det sägs till en person som inte gör något sexuellt alls. Det sägs till en person som kanske pratar på ett visst sätt, pussar sin älskade farväl eller lutar sig mot sin partners axel efter en tuff dag på jobbet.
Visste du att hälften av alla transsexuella personer har försökt ta sitt eget liv? Det är ett sådant misslyckande för både samhället och oss människor i samhället. För vi ansvarar för hur samhället är. Det är genom de samtal vi för vid tre-kaffet på jobbet, framför våra barn och tillsammans med våra vänner som vi sätter tonen för vad för typ av samhälle vi vill ha. Så ställ dig upp, ta ställning och var inte en person som bidrar till den smutsiga och ovärdiga homo- och transfobin. Ställ dig på din nästas sida och hylla hens person. Oavsett om den kommer till uttryck väldigt annorlunda från din egen person.
