Jag försöker verkligen få till mycket läsning nu i sommar. Även om denna bok inte ingick i min sommarläsning vill jag tipsa om den eftersom jag läste ut den kort innan semestern. Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen.
Den här boken var annorlunda. Det handlar om en man och en kvinna som lever i ett äktenskap och förtvivlat inte vill vara som alla andra. Mannen har ett stort behov av att deras relation ska vara unik. Istället för att vara rädd för att hans hustru ska hitta någon annan skapar de en gemensam sexuell fantasi om att hon är med andra män. En erotisk och lika delar patetisk övning i att försöka rädda något som inte går att rädda. En dag blir fantasin verklighet och hustrun börjar träffa en annan man. Den erotiska och patetiska leken fortsätter.
Jag blev väldigt provocerad av den här boken. Provocerad över att jag kände att huvudrollerna inte respekterade sin relation. Men kanske också provocerad över mig själv och hur fördomsfull jag är när det kommer till att någon har en relation som är utöver normen. Inte för att jag tycker det är fel, men för att jag är så medveten om skörheten i en relation och i ett äktenskap. På ett sätt tar man varandra för givet. Det tror jag man måste när man lever sida vid sida år in och år ut. Man kan inte gå runt på tå och hela tiden vara rädd att bli lämnad eller göra fel. Men den här slappheten i relationen är samtidigt precis det som gör att man gör de där misstagen som kan vara början på slutet.
Därför blir jag provocerad av huvudrollerna i den här boken som är så slappa i sin relation. Som inte vårdar den bättre. Jag hatar hustrun för att hon är så våpig och i behov av uppmärksamhet från den andra. Jag hatar mannen som sitter hemma och våndas över otroheten men samtidigt bara accepterar att den pågår. Jag hatar att han blir förvånad när hon tillslut lämnar honom. Att han trodde att deras äktenskap skulle överleva bara hon fick träffa den andra mannen och att han trodde att han skulle kunna leva med den pågående otroheten genom att låtsas att det var en erotisk fantasi.
Det här är inte en bok om otrohet. Det här är en bok om självbedrägeri. VÄLDIGT välskriven och en riktig bladvändare. Kanske du tänker att jag inte tyckte om den eftersom jag mest var provocerad och ilsk under hela läsningen. Tvärtom. Jag älskade den just eftersom den fick mig att känna, tänka efter, värdera mig själv och mitt äktenskap. Jag kan verkligen varmt rekommendera den här boken. Fantastiskt bra, om än självbekännelselitteratur. Författaren, som skriver om en verklig händelse, viker ut sig själv, blottar sig på ett extremt naket sätt. Jag är så imponerad av det modet. Att liksom våga visa sin smutsiga byk för alla på det sättet. Att utan att gömma sig bakom något visar upp sin sorglighet för allmän beskådan. Det är ovanligt med författare som vågar vara så ärliga. Läs boken!
