Usch jag gillar inte alls när jag inte bloggar som ”jag ska”. Jag känner mig slarvig, lat och att jag inte ger er det ni förtjänar. Ambitionsnivån är hög men samtidigt är jag ju en sån som inte kan pusha mig själv alls. Det är bra när det kommer till ”gå in i väggen”-grejen. Det har helt enkelt varit för mycket. Jag är en bloggare utan assistent, och som till på köpet bara gör det på en fredag, kvällar och helger. Jag är fritidspolitiker i valtider utan någon som svarar på mina mail och övriga meddelanden. Jag är småbarnsmamma med en man som kommer hem vid halv sju på kvällarna. Jag är en advokat vars hela arbetsvecka bestått av rättegångar som kräver sin planering och dedikering. Sådär. Rant over. Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig. Jag tror jag skriver det till mig själv för att inte vara så hård mot mig själv. Ge mig själv en liten reality-check.
Oavsett så är jag så glad att denna arbetsvecka är över. Den har varit intense! Idag ska jag få njuta av min jobb-med-blogg-dag och sedan väntar fredagsmyset och hela helgen. Imorgon ska vi med Estrid på kalas. Det är så fint att hon har börjat gå på kalas hos sina föriskompisar. De allra flesta är ett år äldre än henne så hon kommer inte ha kalas med dem förrän nästa år. Men jag längtar redan faktiskt. Och jag längtar efter att involvera min pappa i barnkalasen för han gjorde alltid grymma kalas åt mig och min syster när vi var små. Spökkalas och Skogskalas till exempel.
Nu ska jag ta itu med min underbart kreativa dag. Först en kopp kaffe och sedan, do the work!
Saknat dina inlägg så klart, ser jag fram emot varje dag. Du skall så klart känna själv att du hinner med. Skönt när känner sig själv och vet när man skall bromsa.
du är söt
Jag är också intelligent och framgångsrik.