Mina senaste loppisfynd

Hela dagen har jag längtat efter bloggen. I morse var planen att visa mina loppisfynd. Men så hann jag inte blogga för jag hade en förhandling i tingsrätten och därefter ett klientmöte. Båda gick fenomenalt och då tänkte jag att jag borde blogga om hur givande mitt arbete är, hur kul det är att känna att man kämpar för en klient och vilken underbar känsla deras tacksamhet och glädje är. Sen kom jag hem och Estrid hade en ”jag är tre år och håller på att tappa förståndet”-timme och jag tänkte att nu måste jag blogga om föräldraskapets utmaningar. Sen ska Jan Björklund sluta som partiledare. Ska jag blogga om politik då kanske? Istället blev det en liten recap på alla mina tankar och så återkommer vi helt sonika till loppisfynden.

Jag har haft två riktigt lyckade rundor på sistone. Ska vi ta en titt?

Lite keramik! Den till vänster är okänd för mig men jag föll direkt för glasyren och utformningen. Tänk ett stor pion i den till sommaren. Och den turkosa till höger är från Höganäs. Där tänker jag en stor dahlia. Inspirerad av Living by W köpte jag även en liten korg. I den har jag alla mina fröpåsar nu. Väldigt härligt tycker jag.

Inspirerad än en gång av Living by W köpte jag en tennvas. Jag tror det kommer bli nästa stora grej! Den fina glaskupan fick också följa med hem.

Är denna värd en miljon? Någon auktionskunnig där ute?

Böcker får alltid följa med mig hem på loppisar. Nerifrån och upp kommer följande titlar. Kungens rosor av Moa Martinsson, Innan du somnar av Linn Ullman, Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst, Hedersmordet på Pela av Lena Katarina Swanberg, Svenska kärleksbrev och slutligen det tystade skriket av Ana Tortajada.

Den spanska journalisten Ana Tortajada har skrivit en gripande berättelse om sin resa till Kabul samt ett afghanskt flyktingläger i Pakistan. Driven av en vilja att få veta mer om kvinnornas situation under talibanstyret möter hon den smärta som det innebär att leva nedtryckt och osynlig i ett samhälle styrt utifrån öppet människoföraktande värderingar, men också mod och en okuvlig glädje. Nyttigt i mitt arbete som offentligt biträde för asylsökande men även för den feministiska kunskapen.

När 19-åriga Pela Atroshi mördades den 24 januari 1999 fick svenska språket ett nytt ord: Hedersmord. Syftet med ett hedersmord är att tvätta bort skammen från släktens namn. Tanken var att Pela skulle glömmas bort. Men Pela har en lillasyster. Hon ville ge sin syster upprättelse, hon ville att mördarna skulle ställas inför rätta. Genom lillasysterns vittnesmål kunde två farbröder till systrarna såväl gripas som dömas till livstids fängelse för mordet på Pela. Detta är lillasysterns berättelse. Den börjar i barndomen i norra Irak, fortsätter med familjens flykt undan Saddam Husseins krig mot kurdiska städer och byar i början av 90-talet och slutar med en ung kvinnas fortsatta kamp för ett normalt liv här i Sverige. Detta är även ett dokument ur den svenska samtiden. Vad är ett hedersmord? Hur ser traditionen ut? Hur kan en man anse det vara sin plikt att mörda sin dotter? Lena Katarina Swanberg har gjort många intervjuer och studerat frågan ur ett bredare perspektiv. Vad anser exempelvis Pelas farbröder om begreppet heder? Lillasysterns berättelse är unik och inte tidigare berättad. Men hennes erfarenheter delas dessvärre av många unga invandrarkvinnor i Sverige i dag.

Jag har redan läst klart denna! Älskade den så! Den är så otroligt viktig och sorglig. Mitt hjärta brast om och om igen när jag läste.

Lite fashion fick följa med hem. Ljuslila pärlor nu när både pastell och pärlor är en sådan trend för våren. Tyvärr är jag redan av med det för Estrid har norpat det och ”inte gömt det bara lagt det på ett viktigt ställe” och hon säger inte var. Alltså…..?!?!?!?!?

En go tantväska fick också följa med hem. I läder, robust och med den perfekta röda nyansen. Tantväska är ju också the shit för våren.