Hurra hurra för Estrid idag

Idag fyller den lilla (stora) groda 4 år. Mitt livs sol, mitt tålamods största utmaning, mitt livs kärlek och stoltheten i mitt liv. Hon är så mjuk. Allt är mjukt och det är det mysigaste som finns att sova nära nära. Hon luktar så gott och speciellt i nacken, snett bakom örat. Den lukten är som syre för mig. Hon är så lik mig. Vi är känsliga, känslofyllda, skrattar högt, gråter högt, blir skrikiga och arga men säger snabbt förlåt igen. Hon är smart och komisk och varje dag skrattar vi högt runt middagsbordet. Hon är envis, viljestark och väldigt mycket 4 år för tillfället men varje kväll när hon somnat så saknar jag henne och undrar om hon inte bara ska vakna till en liten stund igen.

I morse väckte vi henne med sång och frukost på sängen. David hade gått upp tidigare och gjort hjärtformade mackor till henne. (Alltså bless his heart! Världens bästa pappa). Hon fick tre paket och ikväll får henne resterande paket. Hon fick ta på sig en sådär superfin klänning idag som man egentligen inte har på föris. David gjorde ”elsa-fläta” och jag vinkade av en väldigt fin och glad dotter. Ikväll har hon beställt födelsedagsmiddag och det blir korv med bröd, broccoli, morötter och blomkål och till efterrätt prinsesstårta. Mina föräldrar kommer ikväll för ett litet minifirande. Sen fortsätter vi i firandets tecken som ni ju vet. Barnkalas på lördag och släktkalas på söndag.

Från en sak till en annan. Min träningsvärk idag! Herregud! PT-Lisa körde hårt med mig igår och efteråt var det så skönt. Huvudet känns så mycket lättare och det är en väldigt tillfredsställande känsla att vara trött i musklerna. Inte bara trött och sömnig liksom. För att inte jämföra mig själv med andra är det viktigt för mig att kunna göra ett litet framsteg för då håller jag enbart fokus på mig själv. Om det så är ett halvt kilo tyngre eller 1 sekund snabbare spelar ingen roll. En litet litet framsteg är allt jag begär från mig själv. Igår gjorde jag hela 10 sekunder längre på plankan än gången innan. För en vältränad människa är det kanske ingenting, men jag bryr mig inte om någon annan. Jag utgår enbart från mig själv. Och det gör träningen lustfylld. En annan sak jag ofta tänker på är att ni var några som skrev att ni inte vågade gå på gym för att ni skäms över hur ni ser ut. Sorgligt är det. Och hemskt begränsande. Därför försöker jag utmana mig själv även inom den biten. Jag tränade först i en långärmad tröja, men igår hade jag ett linne. Jag har inget att skämmas över. Mina bara armar har lika stor rätt att visas som någon annans. Ni är också några som sagt att ni inte vill duscha eller basta på gymmet för att ni inte vill visa er nakna för andra kvinnor. Jag tänker lite tvärtom. Mitt omklädningsrum är alltid fullt med smala och supersnygga tonårstjejer. Och då tänker jag att vad bra det är att de exponeras för en kropp som min också. Att de ser en lite äldre tjej och hur bröst, mage och övrig kropp också kan se ut. Hur en mage kan se ut efter en graviditet. Och även det här med kroppsbehåring. Även om de själva tycker det är ”ofräscht” med hår (som många tonårstjejer tyvärr tycker) så tror jag att de undermedvetet mår bra av att se andra kroppar med kroppshår på också.

Så ja, ni kan kalla mig duschrummets barmhärtiga samarit.