Tjockpaniken angriper även mig, men såhär hanterar jag det.

I vinter ska vi på skidresa och du kan inte ana hur mycket tjockpaniken vill förstöra den resan för mig. Tjockpaniken är den där paniken där allt blir ett problem med hänvisning till kroppsstorlek. Jag har gått runt med den här ångesten ett tag tills jag idag pratade ut med David. (thank god att han ska bli psykolog). Han hjälpte mig att bena ut mina tankar och sen fick jag ett sådant behov av att skriva av mig för jag VET att flera av er där ute känner igen er.

Om jag tänker rationellt är en skidresa inga problem. Men tjockpaniken lamslår hjärnan och det går inte att tänka rationellt. Som det här med skidkläder och utrustning. Då maler tankarna. Finns det i min storlek? Är mina vader för tjocka för pjäxorna? Kommer skidorna knäckas av min vikt. Kommer liften orka dra upp mig. Kommer min kropp rent fysiskt klara av att åka skidor. Sådär håller tankarna på och jag vill typ kasta in handduken och avboka resan.

Man måste uppge sin vikt för att få rätt stavar och skidor. Min vikt!? Denna siffra som säger ingenting och samtidigt säger allt om mig. På ett sätt är jag dum i huvudet för det är väl inte som att någon skulle chockas av min siffra. Man ser ju att jag är tjock. Å andra sidan så är den där siffran så innerligt hemlig. Det ska den ju vara för oss tjocka. Visst? Och den siffran måste jag uppge för min mamma som sköter gruppbokning av alla grejorna. Min mamma, det borde ju vara hellugnt. Men tjockpaniken gör att jag känner skam inför min familj. David messade just nu min mamma och frågade efter vikten och jag blev helt tyst. Och tårarna kom. Och jag viskade fram det. För det är så djupt rotat att vikten betyder något för ens värde. Låg vikt ger högt värde. Hög vikt ger obefintligt värde. Hög vikt gör en helt jävla värdelös.

Tänk så står jag där i Sälen och kommer inte i pjäxorna, med ett liftkort jag inte kan använda. Med skidor som knäcks. En skidbacke full med besökare som pekar och skrattar och säger ”herreguuuuud hur ska berget klara av henne”.

Så talar ätstörningen i mitt huvud. Sen jag var 10 år har tankar som dessa varit min följeslagare och även om jag idag är på den bästa platsen jag någonsin varit så är jag inte hela vägen fram. Men jag är en fighter och helt övertygad om att det enda sättet att sätta tjockpaniken på plats, visa ätstörningsmonstret var skåpet ska stå, är att göra det man är rädd för. Jag hade kunnat säga att jag inte känner för att åka skidor och sitta i stugan i en vecka. Men jag har fan rätt att leva livet lika mycket som alla andra. Så nu gör jag det. Nu bokar vi skidpaket även till mig. Och jag ska upp på det där satans berget. Måtte bara pjäxorna passa.

Så till dig om undrar hur jag jobbar bort dåliga tankar så gör jag exakt som jag gjort nu. Jag pratar med David (ja, alla ni borde faktiskt prata med honom), jag skriver av mig till er mitt älskade systerskap och jag tvingar förnuftet att vinna över tjockpaniken och så gör jag det jag är så rädd för.

Tack för att du finns, tack för att jag får skriva till ditt lyhörda öra och tack i förväg till allt det stöd jag redan nu vet att du kommer ge mig. <3

27 Responses

  1. Hanna skriver:

    När jag läser det här inlägget så börjar jag gråta. Gråter för att någon annan lyckas sätta ord på mina känslor. Gråter för allt jag undviker pga hjärnspöken. Gråter för all vänskap jag bortprioriterat och således förlorat för att mina hjärnspöken ställer sig i vägen och skriker stopp. Inser hur lång väg jag har att gå – men tack Frida för att du skriver om sånt här. Det tvingar mig till reflektion!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Fina fina du! Vi måste sluta undvika saker. För vad har vi för det? Inte ett skit. Tänk på allt det liv som fullkomligen rinner dig förbi när du bara sitter och väntar på något annat. Lev livet nu! Tillsammans kan vi klara det!

  2. Linda skriver:

    Fina Frida, klart att du ska på skidsemeter. Jag bara ser hur du äger backen med din glädje och sätter lite flärd i backen. Hoppas att du vinner över din hjärnspöken och att du känner mitt stöd. För du finns ofta i mina tankar sedan jag har börjat att följa dig. Idag åkte leopardkjolen på och jag tänkte så här skulle Frida klä sig en dag som behöver pepp🙂 Varma kramar till dig💖

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      åh vad du är fin! tack för all pepp! Jag ÄLSKAR att du tänkte på mig när du klädde dig i leopardkjol. så underbart ju!

      • Anette skriver:

        Älskade Frida.
        Skidkläder hittar du hos Stormberg alt Bergans. Norrmännen har fattat att alla storlekar vill vara ute i snö.
        Skidorna håller. Man gör bänkar som 4 Pers kan sitta på av gamla skidor.
        Tjejpjäxor är lägre skurna bak, för att vår vadmuskel fäster längre ner än männens. Stor skillnad. Och skiduthyrningarna i Sälen har massor av OLIKA modeller.
        Själv åker jag med gylfen nere sedan tre år tillbaka. Byxorna är för trånga. Och jag har ROLIGT i alla fall.
        Hojta till så kanske jag kan komma till Sälen över dagen och ”räjsa” med dig i backen. Ut på tur aldrig sur😍😍😍

        • Frida Kummerfeldt skriver:

          först, tack för tips på var jag kan hitta skidkläder. och sen, JA jag vill väldigt gärna ses! vi är där 22-29 december. Kram!

  3. Linda Andersson skriver:

    Så väl jag känner igen mig i allt detta du skriver. Om känslan som förlamar och förminskar, som gör att den vackraste dag kan bli mörk och tung. Kämpar mot och utmanar mig själv att våga stå emot för att våga testa nytt. Skidresor, solresor och familjeresor, så mycket tid jag ägnat åt att tro att andra ser på mig med samma ögon som jag gör när dessa tankar tar över. Hur väl jag kommer ihåg de få gånger någon sagt något eller när jag inte fått göra det jag vill pga min vikt och hur lätt jag i mina mörka stunder glömmer alla gånger jag vågat, vunnit och varit stolt över mig själv.
    Vi är så många som fightas mot oss själva, så många som genom åren matats med en felaktig bild av hur vi ska vara. Tacksam för att jag allt som oftast nu för tiden går med rak rygg och orädd blick genom livet men det har tagit många år innan jag kom hit.
    Tack för att du visar att jag inte är ensam och för att du inspirerar!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Det är skönt att fler delar mina tankar men det är också sorgligt att så många kan känna igen sig i detta. Och det är exakt som du säger, en förflugen kommentar kan radera allt det positiva man gjort och har känt. Därför tror jag det är så otroligt viktigt att vara medveten om sina tankar och känslor så att man kan resonera sig själv tillbaka till en bättre plats. KRAM!

  4. Anna skriver:

    Åh vad jag känner att jag vill ruska om dig och ge dig en lätt klapp på kinden så att du vaknar upp från din skeva och orättvisa bild av dig själv. Okej såhär,
    Nr1. Pjäxorna kommer passa
    Nr2. Skidorna kommer inte gå sönder! Jesus kvinna!
    Nr3. Liften kommer palla
    Lägg skit nu i alla pissiga tankar och tänk istället på följande:
    – skidsemester is the shit! Inget slår det. Familjen mår bra av det. Tillsammanstid är najs.
    – man är ute hela dagarna och garvar, gråter (mest barnen då) och får dricka hur mycket varmchoklad som helst
    – man är sådär gosigt trött på kvällarna och somnar i underställ
    – man behöver inte hålla på å fixa sig utan bara fortsätter i samma underställ som dagen innan
    – lyxar kanske till det med en golunch i backen och sitter och njuter av värk i ben och andra ställen
    Jag hoppas du kan förstå att de där känslorna du bär på inte är på riktigt. De är bara där för att jävlas med dig. Du är så jäkla grym!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      haha ja älskar denna kommentar! tack!! jag suger åt mig av all denna positivitet och ska nu se fram emot skidresan istället för att vara rädd för den.

  5. Anna Sameby skriver:

    Ja herregud vad jag känner igen mig, framförallt i att behöva uppge min vikt, det händer liksom inte. Det är förknippat med så otroligt mycket skam och jag klarar ännu inte av att säga siffran högt så nån hör.

    Stora kramar till finaste du ❤
    /annaochoutfitsen

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      dags att bara strunta i att låta de där siffrorna kontrollera en. de siffrorna säger inte ett skit om vem man är. <3

  6. Lina skriver:

    Tjockpanik, tack för att du sätter ord på min ångest, det är precis exakt det har jag oxå. 76 kg visade vågen idag, inte så farlig tänker många men det är 10 kg mer än vad jag borde väga för att ligga på rätt BMI. Liten och tjock det är jag. Alltid är byxorna förlånga för att jag behöver gå upp en eller två stl. Vi ska inte prata om badsäsongen när alla köper nya snygga bikinis. Det är det värsta jag vet. Jag är så imponerad av dig att du vågar, jag gömmer mig hela tiden. Tjockpaniken förstör verkligen när den kommer, inte bara att kläderna inte sitter som på modellen på bilden eller modellen i mitt huvud. Utan den förstör så mycket annat, hela min självbild, jag är värdelös, eller jag är inte värd detta. Kollegan/chefen som bjuder med på frukostmöte bara för att han vill att jag ska tänka på nått annat än jobbet, ”du måste ha lite roligt oxå” Det kan jag inte tacka ja till för det är jag inte värd! Eller min man som älskar mig för att jag är jag, men jag ser ju inte ut som när vi träffades. ”Det är inte din kropp jag älskar, det är DIG jag älskar” men jag kan inte förstå det och det är sorgligt.

    Tack för att du vågar och tack för att du inspirerar.

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Det du skriver ger mig genuin sorg i hjärtat! såhär kan du ju inte ha det. det är förfärligt att det här fullkomligen lamslagit hela ditt liv. Vad hade du behövt för att komma till en bättre plats i livet? Kram

  7. Charlotte skriver:

    Så klart du skal suse nedover bakkene! Flotte, vakre deg!! Nyt og ha det aldeles underbart – jeg heier på deg!!

  8. maja skriver:

    har oxå tjockpanik just nu , är gravid igen och även denna graviditet är jag överviktig.. även några kg fler än första gången.. tkr de är såå jobbigt inför besök nu på Rul osv.. mitt första ul skrev gynekologen att han hade svårt att datera fostret exakt pga min vikt.. pang käftsmäll.. min glädje övergick i skam.. även första rul 2016 fick bm sagt att de minsann tog längre tid att kunna kontrollera allt när ”man har extra mage”..nu har jag även gått upp en del redan för jag är konstant hungrig och är jag inte hungrig så illamående och håller det i schack med att käka.. gaah! vill bara vara glad ,känna glädje över att kunna få ett barn till,att jag trots vikt kan promenera dagligen med hunden,leka med dottern,arbeta osv

    men jag bara ser hur jag sväller & sväller.. och mår dåligt..

    försöker skaka av mig de men orken tryter

    Du gör mig iaf glad med dina inlägg här och på Instagram

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Jag informerade vården om mina ätstörningar och sa att det här med vikt var otroligt svårt och känsligt för mig. Då var alla väldigt fina och respektfulla. Mina tankar är med dig. Jag hoppas innerligt att du får någon inre frid för annars blir den här graviditeten otroligt lång. <3

  9. Carro skriver:

    Men TACK
    Dessa siffror hämmar mig i mycket. Är sååå sjukt laddat. Det är ju bara ett par siffror.
    Blir ledsen att det fått mig och många andra att avstå från saker. Blir peppad av ditt inlägg och känner att jag ska försöka slå mig fri frän siffrorna och våga slänga mig ut i livet.

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      ja ja ja! bara våga. Gör små saker och sen kan du allt eftersom göra större, modigare saker. Jag tror på dig! <3

  10. Frida skriver:

    Jag förstår exakt diva resa när. Realistiskt att tänka så men det är inget att oroa sig för 🥰❤ kram från Fridolinas

  11. Anette skriver:

    Älskade Frida.
    Skidkläder hittar du hos Stormberg alt Bergans. Norrmännen har fattat att alla storlekar vill vara ute i snö.
    Skidorna håller. Man gör bänkar som 4 Pers kan sitta på av gamla skidor.
    Tjejpjäxor är lägre skurna bak, för att vår vadmuskel fäster längre ner än männens. Stor skillnad. Och skiduthyrningarna i Sälen har massor av OLIKA modeller.
    Själv åker jag med gylfen nere sedan tre år tillbaka. Byxorna är för trånga. Och jag har ROLIGT i alla fall.
    Hojta till så kanske jag kan komma till Sälen över dagen och ”räjsa” med dig i backen. Ut på tur aldrig sur😍😍😍

  12. Anna skriver:

    Jag tittade först på dina bilder och tänkte, wow hon är så modig och snygg.. Sedan gjorde jag den obligatoriska jämförelsen ( varför kan jag inte sluta?!). Jag konstaterade jag att du har smalare vader än mig. Jag skulle aldrig i hela mitt liv visa mig i kjol, men du vågar.
    Om jag kan komma i ett par pjäxor så är det inga problem för dig. Det finns massor av modeller och märken.
    Ha så roligt i backen och tack för en läsvärd och viktig blogg. Du gör skillnad!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      jag vet, det är som en ren reflex den där jämförelsen! men vi får försöka vara medvetna om våra tankar så att man kan fasa ut den där jämförelsen. Kram!

  13. åse skriver:

    Nu gjorde jag det, bokade skidsemester till familjen och känner precis som du… MEN min ångest är över kläderna. Hur i hela friden ska jag hitta skidplagg som sitter bra!? Har du hittat dina? Skulle väldigt gärna se tips på din blogg/insta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *