Varför vi borde prata om tjocka som ätstörda.

Jag är tjock därför att jag har en ätstörning. För många lever fortfarande bilden kvar av att ätstörningar innebär en extrem undervikt eller att man kräker eller laxerar efter födointag. Men det är inte så. 20 % av alla som har ätstörningar har anorexia, 10 % lider av bulimi och resterande 70% kategoriseras till gruppen UNS, utan närmre specifikation, vilket är att man hetsäter utan kompensation. Oavsett hur ätstörningen gjort att din kropp rent fysiskt ser ut så delar ätstörda många beröringspunkter och har samma tankar. Skillnaden mellan att svälta sig, kräka eller hetsäta ligger bara i sättet man väljer för att försöka uppnå en smalare kropp eller lägre vikt.

När jag började behandlas för min ätstörningar fick jag rådet att läsa boken mattilåtet av Gisela van der Ster. Det är min bibel. Det är den bok jag läser om och om och om igen för att bli påmind om vad jag måste göra för att hålla min ätstörningar på rätt sida. Alltså på den tysta sidan, där den hålls i schack. Jag har haft ätstörningar sedan jag var 10 år gammal. Det är över två tredjedelar av mitt liv. Därför tror jag inte att mina ätstörda tankar och ett ätstört beteende helt kommer försvinna. Men med rätt tekniker och rätt hjälp håller jag det i balans. Jag lider av övervikt orsakad av hetsätning, alltså en hetsätningsstörning.  

Det jag älskar med denna boken är att den lär ut saker om mat. Den krossar myter, förklarar pedagogiskt varför en överviktigt ändå kan ha en kropp som svälter, varför man blir svullen när man börjar äta och varför man som ätstörd måste salta på maten.

Det är allt för många tjocka som tror att de bara är lata. Som inte förstår att de är ätstörda. Att deras övervikt är kopplat till en hetsätning. Ätstörning kan också vara något som man levt med länge eller en kortare tid och man kan vara olika hårt drabbad av den. Jag önskar så att vården, träningspersonal skolpersonal och föräldrar, hade kunskap om detta. Att övervikt inte alltid går att bota med ”mindre kalorier in än ut”. Utan att övervikten handlar om svårigheter i själen. Och att dessa kan ta sig uttryck i utåtagerande beteende, droganvändning, självskadebeteende eller som i mitt fall i mat.

Jag har varit smal, tjock, ”normal”, smal och sen tjock igen. Runt runt har det gått och min kropp har pendlat 30-50 kg upp och ner i vikt. Jag är på den bästa platsen jag någonsin varit, men jag är inte helt i hamn. Innan höll jag större kontroll på vikten för att jag hade massa förbud kring mat. För mig var botemedlet att komma förbi detta att tillåta mig att äta allt. Det var så ofantligt skönt. Och jag nådde en plats där inget livsmedel längre ger mig ångest. Det ledde till en viktuppgång men det kändes helt ok. I samband med detta blev jag även gravid och jag valde att helt strunta i vågen och har ingen aning om vad jag gick upp under graviditeten.

Idag är jag tjockare än innan jag var gravid. Och det är för att jag fortfarande hanterar känslor med mat. Stress, tristess och deppighet löser jag med att äta något. Ganska mycket och alltid onyttigt. Nu är jag på en resa där jag försöker vara riktigt noggrann med att äta regelbundet för att slippa toppar och dalar i blodsocker, jag försöker identifiera varför jag äter på kvällarna och vad jag äter och slutligen ska jag försöka säga nej till mig själv utan att genast komma tillbaka till tanken ”jag säger nej för att maten är fel”. Förstår du hur jag menar? Innan sa jag alltid nej för att maten var farlig. Sen sa jag ja till allt och lärde mig att maten inte var farlig. Nu ska jag på nytt säga nej men med ett annat mindset. Till exempel ”nej för jag är egentligen uttråkad, ledsen eller stressad”. Det är platsen jag befinner mig på mig.

Jag brinner starkt för att kunskapen om UNS ska nå ut till flera och känner att jag genom min kroppspositiva närvaro i sociala medier förhoppningsvis kan sprida kunskap, mod och livsglädje. Viva va 80-talsmänniskan.

14 Responses

  1. Frida skriver:

    Tack för ett väldigt fint inlägg och tack för att du vågar göra detta!

    Jag har sen något år oxå insett att jag är överviktig med ätstörningar. Har försökt att få hjälp på olika sätt, men tycker inte att det finns nån bra hjälp att få. Vårdcentral är inte intresserade av att hjälpa. Inte heller företagshälsovård, trots att det delvis är jobbet som är mitt stress-problem. Och att söka privat känns orimligt dyrt (Men kanske ändå utvägen?). Min fråga är därför -hur och på vilket sätt har du fått hjälp?

    Fortsätt med det du gör! Du är viktig!
    Kram!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Jag gick till vårdcentralen och fick KBT på remiss. Men KBT funkade inte jättebra för mig. Min resa har varit att läsa boken, jobba med självhjälp, ålder, mognad och antidepressiva. Lycka till! GE DIG INTE FÖRRÄN DU FÅTT DEN HJÄLP DU FÖRTJÄNAR!

  2. Linda skriver:

    Tack Frida för ett mycket viktigt inlägg. Jag känner verkligen att jag kan förändra min resa genom att följa dig. Jag vet att jag har skrivit detta förut till dig men det kan inte sägas många gånger nog. Jag har nu börjat med att acceptera att det är jag. Jag tränar för jag tycker det är kul, jag äter mina fyra mål om dagen. Ändå kommer hjärnspöken ibland och jag blir lite låg och tänker illa om mig själv. Men då finns du här med bästa pepp❤

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      det hade varit helt magiskt om du gjorde resan mot egenkärleken! det låter som att du är på väldigt god väg. Jag blir så stolt och glad för din skull. Kram!

  3. Carolina skriver:

    Tack för att du delar din berättelse, som jag kan relatera till 100%! Ska absolut läsa den boken du rekommenderar också! Ha en bra helg ♥️

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Tack fina du! Vi får göra det här tillsammans. Du får gärna återkomma efter att du läst boken. Kram!

  4. Ninni skriver:

    Tack! Mycket bra skrivet, känner så igen mig i det du skriver. Har nog aldrig tänkt på att det kan vara en ätstörning utan som du skrev att man är lat och älskar mat och äter för mycket.

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Jag kan ju givetvis inte säga om just du lider av en ätstörning. Men jag har definitivt lidit av det.

  5. Anneca skriver:

    Tack Frida för ett oerhört fint och viktigt inlägg. Jag har äntligen, mitt i livet, börjat att sluta fred med min kropp. Jag äter bra mat, är noga med mellanmål, men jag äter också en bit ost, choklad eller lakrits till vinet. Jag tränar ofta och regelbundet för att jag mår bra av det, inte för att “alla tränar”. Jag har mina hjärnspöken, ena dagen tycker jag att jag är smashing snygg – andra dagen tycker jag absolut inte det. Men det blir fler och fler bra dagar.
    Tack för din blogg, ditt budskap och dina väldigt inspirerande outfits! Du äger!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Det låter heeeelt fantastiskt. Jag blir så glad för din skull. och dåliga dagar kommer alla ha. Det går inte att leva i ett vakuum av total glädje. MEN om ens inre grund är stabil och positiv blir det enklare att hantera dåliga dagar. Kram!

      • Sandra skriver:

        Så viktigt och bra inlägg!
        Men liksom åt andra hållet (när någon är väldigt smal) är det viktigt att komma ihåg att det inte heller finns likhetstecken mellan tjock/smal och ätstörning. Att sätta etiketter på det som inte stämmer in på den vedertagna normen gör också, tror jag, att man får en uppfattning om att dessa kroppsformer är abnorma. Det stämmer ju inte heller. Hetsätning är en ätstörning, inte att vara tjock per ce. Aneroxia är en ätstörning, inte att vara smal.

        • Frida Kummerfeldt skriver:

          Mycket bra synpunkt. Håller helt med om detta förtydligande! Jag är ledsen att det tagit tid att godkänna kommentaren men jag har ju bara 24 timmar! =) Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att kommentera!

  6. Helena skriver:

    Jag inser att jag behövde lära mig detta! Fördomar existerar både pga. Okunskap o oförmåga att sätta dig in i och förstå att olika människor har olika förutsättningar och svårigheter. Heja dig, du gör det så bra, du är både sårbar och otroligt stark, just för att du vågar vara hel och visa det❤️🙏🏻🙌🏻

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      Vad fint skrivet av dig! Jag är ledsen att det tagit tid att godkänna kommentaren men jag har ju bara 24 timmar! =) Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att kommentera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *