Fråga Frida: Hur hanterar man impostor syndrome?

Impostor syndrome är när man ifrågasätter sina kunskaper, talanger och framgångar. När man istället går runt och känner sig som en bedragare och bara väntar på att omgivningen ska komma på en som en som inte alls kan alla de här sakerna man säger sig kunna. Trots flertalet bevis på att man faktiskt är kunnig lever personer med impostor syndrome med en känsla av att de inte förtjänar det de har eftersom allt är ett enda stort bedrägeri. Det är en otroligt jobbig känsla och bottnar i dålig självkänsla. Impostor syndrome finns hos vissa som en konstant följeslagare och hos andra dyker den upp vid vissa specifika tillfällen. Som tur är kan man arbeta bort det helt och hållet.

Det förvånar kanske ingen när jag säger att impostor syndrome är vanligt hos högpresterande kvinnor, duktiga flickor och perfektionister. Det är för att hos dessa kvinnor är behovet att vara perfekt det största och allt som inte är perfektion är istället ett misslyckande. Men ingen är perfekt och alla har vi möjlighet att lära och utvecklas. Denna utvecklingspotential ser dock inte den duktiga flickan som något positivt utan istället något som gör henne icke-perfekt och därmed ett bedrägeri. “För hade hennes arbetsgivare vetat att hon inte kunde allt så hade hon inte fått jobbet”. “Hade hennes vänner vetat att hon har de här dåliga sidorna hade de aldrig varit vän med henne” osv.

Jag påstår att impostor syndrome är ett resultat av dålig självkänsla för det är då man inte kan älska hela sig själv oavsett yttre faktorer. Då hänger självkärleken på resultat, prestationer, utseende och bedrifter. Jag har också haft stunder när jag har känt mig som en bedragare och bara väntat på att jag ska bli påkommen. Vid dessa tillfällen har jag försökt prata med mig själv som jag hade pratat med en vän. Jag har fått jobbet, uppdraget eller möjligheten på grund av den jag är just nu och det jag kan just nu. Trots att jag inte är perfekt har jag tillräckligt med kunskap vid denna tidpunkt för att få göra det jag gör. Jag har också jobbat mycket med känslan av jag är värdig det jag gör. De möjligheter och framgångar jag har är jag faktiskt värdig av. Jag behöver inte vara perfekt för att få vara värdig. Jag är värdig dem precis som jag är vid denna stund. Man får nämligen lov att tycka att man är bra.

När du känner impostor syndrome krypa på dig så börja tala till dig själv som om du pratade med din vän. Låt inte hjärnan löpa amok utan tala ner dig själv. Jag vet att du har alla argument innerst inne. Där inne finns berättelsen om dina drömmar, framgångar, utmaningar och kunskaper. Och samtidigt måste du jobba med din självkänsla. För om den är bra så är det inte lika viktigt att vara perfekt, leverera perfekt och vara felfri. Då är det enklare att vara snäll och förlåtande mot en själv. Det kan också hjälpa att veta att du inte är ensam om den här känslan. Du kanske jämför dig med strålande kvinnor och tänker att du är en bedragare för att du inte är lika kompetent som de kvinnorna. Men då ska du veta att till och med Michelle Obama har lidit av impostor syndrome. Det är nämligen en känsla som inte är kopplad till verkligheten utan något som bottnar i den egna osäkerheten.

Nu för tiden när impostor syndrome kryper på mig så viftar jag bara bort det. Jag har inte tid för det tramset, jag har viktigare saker att göra. Som att leva, njuta och känna mig tillräcklig och värdig.

1 Response

  1. Kristina skriver:

    Spennende! Har tenkt på at det også kan ha med klassebakgrunn å gjøre for mange (men ikke alle). Kännslan av å ikke passe inn…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *