Detta är mina prioriteringar just nu

Jag känner att så mycket i mitt liv är underbart. Jag är tacksam över närheten i vår familj och att vi alla har hälsan. Jag och David bor i vårt drömhus i vårt lilla strandparadis. Estrid är glad och charmig och vi har roligt i vår familj. Det går bra på jobbet och även med influenceriet. Kort sagt så har mycket i mitt liv fallit på plats. Men det finns en aspekt som skaver och det är biten om mat, hälsa och vikt. Det är svårt att skriva om detta som kroppspositiv influencer för många tror att en vilja att förändra kroppen är detsamma som att man hatar sig själv. Men så är det inte för mig. Istället tycker jag om mig själv men min kropp påminner mig om stunder jag inte tyckt om mig själv. För dessa är starkt förknippade med min ätstörning och det är den som gjort att jag är överviktig idag.

Jag trivs inte i det. Jag trivs inte i att mina kläder är för små, att min kropp känns tung och klumpig och jag oroar mig över hur en eventuellt framtida graviditet skulle påverka en redan överviktig kropp. Det har i hela mitt liv varit absolut omöjligt att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt. Jag har alltid gått ner rekordfort och sedan har vikten sakta krupit upp igen. För jag har alltid haft en konstigt förhållningssätt till mat. Jag har alltid haft mat som någon slags krycka. En stöttepelare. När jag är ensam, uttråkad, vill unna mig eller vill känna en tröstande omhuldande känsla. Och jag hatar det. Jag hatar när maten har en emotionell koppling.

Jag vet vad jag drömmer om och det är 80-talsmänniskan. Ordentlig kost, mycket vatten, rejält med frukt och grönt, ett minskat intag av sötsaker och annat snacks och regelbunden träning ett par gånger i veckan. Detta låter så otroligt enkelt på pappret men blir svårt i praktiken. Detta år har jag jobbat väldigt mycket med träningsbiten. Jag har kommit över många av mina mentala träningshinder och verkligen hittat en genuin glädje i träning. För år 2020 kommer jag börja resan med att förändra kosten långsamt, kroppsvänligt och medvetet. Jag har redan börjat genom att ha ett fokus under ett par veckor. Det första man lär sig när man behandlas för ätstörning är vikten av att tugga maten. Jag har gått tillbaka till basic och under flera veckor fokuserat på att tugga maten ordentligt, därefter lade jag till salt och vatten. Lunch och middag har jag under många många års tid ätit regelbundet men frukosten har jag under en lång tid slarvat med. Därför har jag de senaste veckorna varit noga med att få i mig frukost. Nu blir nästa fokus att äta frukosten tidigare än innan. Innan tog jag med mig frukost och åt den på jobbet men för mig är det inte det kroppsvänligaste sättet att äta eftersom jag då ofta varit vaken flera timmar. Nu fokuserar jag på att gå upp en halvtimme tidigare för att hinna äta frukost hemma.

Jag känner mig motiverad men samtidigt rädd. Jag vill inget hellre än att gå ner i vikt men är så otroligt mån om att det inte ska vara något värde i det. Alltså, det får inte bli hetsigt, att siffrorna på vågen är det viktiga. Det viktigaste är att 80-talsmänniskan blir en livsstil. Inte någon hetsig bantning. För det är absolut förbjudet. Jag är dock fokuserad och övertygad om att detta är den absolut bästa investeringen jag kan göra i mitt liv. Givetvis säger vikt ingenting om människas hälsa. Men min vikt säger något om min hälsa. Och det är att jag använt mat få ett felaktigt sätt och det är inte den optimala hälsan för mig.

4 Responses

  1. Emschen skriver:

    Jag förstår exakt vad du menar! Jag är kroppspositiv men tänker att hälsan blir mitt mål. Om jag mår bra i min kropp både psykiskt och fysiskt så når jag målet oavsett vad vågen säger. Jag vill gå ner 12 kg men det får ta tid. När jag når målet kommer jag fortfarande vara överviktig enligt BMI men det är okej för jag vet att det är en vikt jag mår bra i, både fysiskt och psykiskt.

    Jag önskar dig lycka till på din väg!

    PS du är ursnygg i klänningen!

    • Frida Kummerfeldt skriver:

      och jag önskar dig lycka till på din väg! Det känns som vi båda är på en kroppssmäll väg just nu. <3

  2. Morelia skriver:

    Så klokt. Jag har också börjat gå ner i vikt för att jag älskar mig själv och min kropp. Vi ska hålla länge. För mig är vägen till 80-talsmänniskan att ha gått med i vv och följa deras program och gå på möten. Det hjälper mig till ett sansat och sunt sätt. Vv är tack och lov inte kvar på 80-talet. 😄

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *