Tjejmiddag och tankar kring åldrande.

Tjejmiddagen! Åh, denna magiska grej! Visst är det något särskilt när kvinnor ses, utan män och barn, och njuter av vackra kläder, smink och hår, god mat, härlig dryck, flödande samtal och porlande skratt. Jag går fortfarande runt med ett leende på läpparna efter lördagens tjejmiddag. Det var genialt att bjuda de man redan umgås med, de man vill umgås mer med och de man vill börja lära känna. Till exempel så kom Sara, som jag bara träffat på instagram. Och ändå fann vi varandra direkt och det kändes som vi känt varandra hur länge som helst.

Jag tittade runt på kvinnorna runt bordet som alla är äldre än mig. Någon nästan tio år äldre. Jag tänkte hur jag trivs med dessa kvinnor. Jag har alltid trivts bättre i umgängen med de äldre än. Gärna en bra bit äldre. Det finns erfarenhet, livskraft, kämpaglöd och pondus i dessa kvinnor. De är ärliga om sina styrkor och svagheter, vågar dela om med- såväl som motgångar i livet och de är öppna och inte dömande. När jag vinkade av gästerna och stod i köket på natten och diskade upp finglasen slog det mig att jag för första gången på otroligt länge tagit avsked av en grupp utan att oroa mig för vad en enda av dem tyckte om mig. Jag har fått en trygghet i att jag är den jag är och om det inte går hem hos någon så är det deras förlust.

Men som en öm klapp på kinden trillade ändå meddelanden in under kvällen och morgonen. “Tack för en underbar kväll!” stod det. De skrev det för att de är artiga. Men jag tog emot det som en liten, givetvis vänlig, spark i baken om att “JAG GILLAR DIG SÅ SLÄPP DET NU KVINNA!”.Och nu sitter jag här och är 34 år gammal. Ett år äldre och jag kunde inte vara lyckligare.

Åldrande är för mig något underbart. Jag känner att för varje år blir jag en bättre person. En bättre fru, mamma, vän, medmänniska och person till mig själv. Mer grundad, trygg, livsglad och modig. Jag har aldrig haft åldersnoja. Dels för att det är lönlöst. Vi människor kan göra mycket men stoppa tiden kan vi inte. Så vare sig man gillar det eller inte så kommer åren att gå. Då kan man lika gärna omfamna det och göra det bästa av det. Vi börjar komma ur småbarnsåren. Estrid är mer självgående, Davids studier flyter på och min karriär, om än lite upp och ner för tillfället, är ju ändå på en bra plats.

Med ökad trygghet kommer ökad livsglädje. Och jag tror att trygghet är något som kommer givetvis genom mental träning, men även delvis på den naturliga vägen av erfarenheter, utmaningar och framgångar. Under mitt år som 33-åring kände jag stora förändringar i mig själv. Jag började tänka på ett annat sätt, leva på ett annat sätt och känna på ett annat sätt. Jag har levt i en bubbla av att “wow, nu händer det” men inte riktigt vetat vad det är som ska hända. Det vet jag fortfarande inte riktigt. Men jag vet att resan jag påbörjade trevande som 33-åring kommer att blomma ut fullkomligt som 34-åring. Och jag längtar efter att få luta mig tillbaka och bara se vart jag hamnar.

Så om du oroar dig för åldrande, gör inte det! Det finns inga nackdelar med att åren går. Bara fördelar. På samma sätt som kropp och vikt inte har med ditt värde och din skönhet att göra så har åldrandet inte det heller. Du kan välja att oroa dig över åldrandet, något du ändå inte kan påverka. Eller så kan du bestämma dig för att leva ditt bästa liv varje år som går. Jag vet vilket av de två jag hade valt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *