Under en väldigt lång tid var det väldigt viktigt med att klä sig efter klädregler. Damtidningar berättade högt och tydligt om alla do’s and dons’s som man var tvungen att förhålla sig till. Man skulle undvika vissa färger och mönster. Inte bredrandigt till den kurviga kroppen. Inte vita jeans på en stor rumpa. Hade du en viss kroppsform skulle du klä dig på ett sätt och hade du en annan form skulle du klä dig på ett annat sätt.
Men alltså NEJ! Detta är så förlegat tycker jag. Detta andas Damernas världs moderåd 1954. För det enkla svaret är att man ska klä sig precis så som man vill. Och för att veta vad man egentligen gillar måste man våga testa en massa olika slags färger, mönster och plagg. Tillslut utkristalliseras en stil man trivs bäst i.
Jag hade själv en väldigt massa klädregler, men som jag inte ens visste om att jag hade. Mina klädregler var tydligen uppdelade i outfits att bära nu och outfits att bära när jag blev smal. Tror du dessa klädregler var härliga, inspirerande och glädjefyllda för mig? Nej, självklart var de inte det.
När jag började köpa alla de plagg, stilar och outfits som jag längtade efter började en otrolig glädje komma över mig. Garderoben fylldes av kashmir, jeans, kostymer, sidenkjolar, läderplagg, ja en massa härliga och inspirerande plagg som jag drömt om så länge.
Så nej, jag tycker inte man ska klä sig efter sin kroppsform. Istället tycker jag att man ska klä sig på det sätt som gör att man känner sig så vacker som det bara går. Jag älskar den kvinnliga stilen. Den som skapar kurvor, markerar midjan och förlänger benen. Men jag har en moderegel och det är att inte förfula sig själv. Inte köpa kläder som är för små eller för stora. Att man inte ska gömma sig. Man är skyldig sig själv att show up as your best self!
