Igår hade vi stora pepparkaksbaket. Jag älskar jultiden för man gör så mycket som familj. Julen innebär pyssel, bakning, speciella filmer och årliga traditioner. Det gör att man som familj på ett naturligt sätt får mycket tid ihop. Helt plötsligt finns det aktiviteter som, ja tro det eller ej, är mer spännande för en femåring än en iPad!
På måndag, imorgon, har jag min sista riktiga arbetsdag. Sen börjar min tjänstledighet. En stor del av min längtan efter denna tjänstledighet har också haft med min familj att göra. Jag har en längtan efter att kunna hämta lite tidigare på förskolan, få mindre stressiga morgnar och mer tid tillsammans. Tid på dagen att få undanjobbat allt jag vill, vara färdig med träning och andra saker på min to-do lista så när eftermiddagen och kvällen kommer så är jag helt närvarande med min familj.
Tidigare har jag ofta suttit och jobbat på kvällar och haft en viss stressad inre känsla av att få nattningen undanstökad så att jag kan fortsätta med mitt jobb. Det har varit en gnagande känsla av otillräcklighet. För tiden med Estrid har givetvis prioriterats men på bekostnad av tiden med David på kvällen. För vår del har det varit ok för han har haft mycket att göra i skolan och behövt plugga även om kvällarna. Men vi alla vill ha lite mer balans.
Enkla saker som tid för att hålla ordning i hemmet, tvätta regelbundet så jag inte behöver mastodonttvätta på helgen, tid att stryka mina kläder så att alla plagg är tillgängliga vid val av dagens outfit. Småsaker kan man tycka, men som jag längtat otroligt mycket efter. Jag har alltid trott på att leva efter sina drömmar, men samtidigt har jag inte varit en karriärist. Jag vill ha en balanserad livsstil där jag hinner med livet. Där livet inte måste tryckas in i de luckor som uppstår under dagen.
Nu ska jag göra frukost till min lilla familj. Estrid tittar på morgon-tv, David får som vanligt lite sovmorgon på helgen och jag tassar runt i morgonrock och innetofflor. Nu börjar vår dag.
