Det här är en lite klurig fråga för mig att svara på. För i mitt huvud går jag alltid direkt till träning = gymbesök och det får jag ju inte till. Alltså går det skit med träningen. Men det är ju inte sant. Särskilt inte med tanke på att jag aktivt arbetat med att byta ut ”träning” mot ”rörelse”. Då blir ju frågan ”hur går det med min rörelse”. Återigen kan gamla huvudspöken spela ett spratt eftersom ribban riskerar att sättas alldeles för högt. Jag borde röra mig alla dagar i veckan! Och det gör jag ju inte. Alltså så går det skit med rörelsen. Men det är ju inte sant.
Det går faktiskt ganska så bra. Jag besöker gymmet och gör mig fredagsdans, jag yogar hemma och jag försöker göra PW.s ett par gånger i veckan. Så om man slår ut den senaste tiden har jag nog snittat 2-3 rörelsepass i veckan. Och det är ju min målbild när jag tittar på en glad motionär. Är jag nöjd? Nej, jag skulle vilja få in rörelse varje dag och 2-3 träningspass. Men om man jämför där jag var för några år sedan och att jag aldrig någonsin kunde känna positiva känslor vid rörelse har jag gjort en fantastisk resa.
Och jag är kvar på resan. Istället för att bli nedslagen och hängig för att jag inte gör det rätt, så ser jag på min resa med nyfikenhet. Om jag kommit den bit redan, var är jag om ett halvår? Jag försöker hela tiden fokusera på det jag gör istället för det jag inte gör och så har jag kvinnan jag vill vara i mina tankar hela tiden. Då håller jag mig positiv och motiverad.
Sen vet ni hur det är, det är alldeles för enkelt att börja se det man inte gjorde, passen som inte blev av, resultaten som uteblir och att man fastnar i jämförelsefällan. Men i den fällan vill jag inte hamna mer. Så för första gången väljer jag att, på frågan hur går det med träningen, svara ”BRA”. Utan ”men”. Utan reservationer. Utan ursäkter. Så tackar som frågar. Det går BRA!
