En dag i mitt liv om 30 år

Om 30 år är jag 64 år. Ett år äldre än vad min mamma är nu. Det är omöjligt att veta hur livet kommer vara då och om man ens är i livet. Men jag hoppas att jag kommer vara det. Jag tänker iallafall väldigt ofta på hur livet kommer vara när jag är äldre. När arbetslivet är över och jag får lov att summera mitt liv. I mina tankar är jag ibland 50 år, ibland 60 år och ibland 90 år. Anledningen till att jag tänker så ofta på detta är för att framtida äldre Frida är den som ofta får guida mina beslut. En dag, om 30 år, kommer Frida så himla med ögonen åt att jag la onödig energi på en viss fråga? Kommer hon nöjt luta sig tillbaka över mitt modiga beslut att ta ett språng? Kommer hon ge mig en tumme upp för ett väl levt liv?

Allt det som hon himlar med ögonen åt är sådant jag ska undvika. Som att lägga tid på att oroa mig, älta saker och vara mat- och kroppsfixerad. Däremot lutar hon sig nöjt tillbaka i sin solstol och höjer drinken mot mig för att visa att det var helt rätt beslut att vara modig, leva i min sanning och hitta magi varje dag.

Jag är så rädd att vakna upp och känna att jag slösade bort tiden och livet. För jag VET hur det känns. Oavsett hur smal jag var spenderade jag 20 år av mitt liv till att dagligen kohandla med mig själv och ha ångest över hur “tjock” jag var. Jag levde i ett fängelse. Och nu är jag fri. Jag vill aldrig mer känna den känslan av att jag slösade tiden. Men när man är mitt inne i det är det så lätt att glida in i gamla tankebanor, välja det trygga och bekanta före det okända och läskiga. Men jag vill inte det. Jag vill LEVA och se exakt var livet tar mig bara jag låter det ske. Och när jag är rädd så tänker jag på mig själv om 30 år. Vad hade den Frida sagt och gjort i denna stund. Du må tro att hon är en bra livscoach!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *