Under många många år har jag arbetat medvetet med visualisering. Att se och visualisera det jag vill ha i mitt liv och varje gång det varit riktigt viktigt, och jag velat ha det riktigt innerligt, så har jag alltid fått det. Jag lärde mig senare att just det här med visualisering och att skicka signaler till universum är något som boken the Secret handlar om. Jag köpte boken men den låg p bokhyllan i många år innan jag tillslut läste den. Jag delade på instagram att jag läst den och jag fick många frågor om vad jag tyckte om den och om det verkligen fungerar.
Det jag gillar med boken är att den utgår från mig som individ. Jag har makten över mitt liv och behöver inte stå till svars inför någon eller något annat. Den är fri och enkel och blir en spirituell resa som inte innehåller förbud, synd och straff. Men som med alla religioner är den svart/vit och förenklar verkligheten. När jag läste boken lämnades jag ideligen med en bitter eftersmak. Jag kan inte hjälpa att känna att the Secret är de priviligerades ”religion”.
Så på ett sätt tror jag på the Secrets budskap. Det man skickar ut får man tillbaka. Intentioner och visulisering blir till verklighet. Men är det på grund av the secret, universum, Gud, slumpen eller mitt medvetna och omedvetna arbete framåt? Jag behöver inte definiera vad eller vem som får det att fungera. Det fungerar för mig och jag trivs med det. Men å andra sidan blir jag provocerad av boken. För motsatsen till att få det man vill är att den som inte får det den vill får skylla sig själv. ”Om du mår dåligt är det för att du tänker tankar som får dig att må dåligt”. ”Om du inte har tillräckligt med pengar har du inte trott tillräckligt på the secret för att universum ska sända dig rikedom tillbaka”. Osv osv. När jag kom in på kapitlet om hälsa och vikt gladde det mig iallafall något att man erkände att traditionell medicin fyller sin funktion. Men tydligen kan man tänka sig smal och så blir man det!?
För mig som verkligen verkligen tror på tankens kraft resonerar the Secret verkligen i mig. Men jag är samtidigt av den starka tron att man är sin egen lyckas smed och att ingenting trillar ner i ens knä. Jag känner hur universum hjälper mig på traven men jag måste göra jobbet genom att visualisera, be om, utmana rädslor och ta tillvara på möjligheter. Det vore också ignorant att tro att människors olika förutsättningar inte spelar någon roll. Att det är lika enkelt för mig att make it som en analfabet i Somalias landsbygd. Givetvis kan vi båda nå exakt den plats vi vill i livet men it goes without saying att när jag funderar på vilken outfit jag ska bära på nästa veckas gala för att visulisera framgång, funderar hen på hur hen någonsin ska kunna lära sig läsa.
Jag tar the Secret med en nypa salt. Den, så som andra religioner och troer, är allt för snäv. Den har för enkla förklaringar till för komplexa problem.
Samtidigt vill jag ändå rekommendera dig att läsa den eftersom jag vet att visualisering fungerar och det finns något som hör mig när jag gör det.
