Om jag säger V vad säger du då? VABB! Jajjemen! Idag är vi där igen. Snark på detta. Det positiva är att nu är Estrid så pass stor att hon kan kolla på tv:n hela dagen och jag kan jobba. MEN mammasamvetet känns ju inte hundra när det blir för mycket tv. varför egentligen? Det var ju exakt likadant när jag var hemma sjuk som barn. Då kollade man på tv:n hela dagen då med. Enda problemet var att man fick stundtals kolla på anslagstavlan eller svart/vitt stumfilm för utbudet var något mer begränsat! =)
Jag ska iallafall lämna sjukstugan i eftermiddag för att gå på event på the Duxiana där Gabi och Sandy håller livepodd och pratar om relationer, ekonomi och ja, livet. Himla mysigt! Det kan behövas för jag vaknade på fel sida idag. Och jag har noll långsiktigt tänk. Jag tror alltid att känslan jag befinner mig i är fakta och att jag kommer må så för evigt. Oavsett om det är en positiv eller negativ känsla. Är det en positiv känsla tänker jag att jag alltid mått så underbart och förstår inte alls hur jag härom veckan kunde känna mig ledsen. Likadant, om jag vaknar på fel sida så känner jag att jag är akut deprimerad och att jag mått såhär prick alltid. Insikten om att det kan vara min PMS som spökar känns då otroligt underbar och jag blir så glad över att inse att jag inte lider av en akut depression! Jag försöker verkligen lära mig och KOMMA IHÅG att mina känslor inte är detsamma som fakta.
I helgen gjorde jag klart mitt senaste DIY-projekt och börjar nu fila på mitt nya. Jag ser verkligen fram emot att skissa, såga, fixa och skapa. Who knew att jag skulle börja bli händig!?
Nu ska jag snyta näsan på Estrid, plikttroget fråga om hon vill pärla istället (vilket hon inte kommer vilja), acceptera mer tv och återgå till att jobba. Snälla, säg att det är likadant för er med? =)
