Igår kom vardagen igen. Livet och familjen är som ett välsmort maskineri. Och jag älskar det. Jag älskar att komma hem från jobb och föris och antingen så sitter Estrid och spelar lite spel eller kollar på tv, eller så hjälper hon mig med maten. Jag lyssnar på studio ett medan jag stökar i köket. Sen ”gör vi mys” och släcker taklampan och tänder ljus och mysbelysning. Det är en så fin stund vi har där bara vi två vid matbordet. Då pratar vi om ditten och datten. Mitt i maten brukar David komma hem och så ansluter han vår middag.
Visst har vi trotsfasoner även hos oss. För tillfället i tätare intervaller än innan, och visst kan jag bli tokig, men det här maskineriet blir då räddningen. För även om det tjatas om att tvätta händerna, gå på toa, duka undan, borsta tänder, tvätta håret osv, så har vi alltid vår finaste kvällsrutin. När vi läser och kramas. Vi kelar och jag kliar Estrid i håret eller på ryggen och hon sträcker ut sina ben och borrar ner sina kalla fossingar mot min mjuka mage.
Estrid har säkert hundra böcker för min mamma sparade så många av mina och Paulas barnböcker. Vi har nu börjat gå ifrån böcker med mycket bilder och lite text, till mycket text och lite bilder. Vi läser om Emil och alla Elsa Beskow. Vi läser stora böcker fyllda med sagoskatter och jag får återupptäcka mina favoritböcker från när jag var barn.
Den stunden där på kvällen när vi läser och ligger nära i sängen, den stunden är dagligen återkommande. Tänk vilken lyx att få ha det så fint varje varje dag. Det är en rutin vi gjorde bra det.
Elsa Beskow minns jag. Har sparat både böcker och tidningar sen jag var liten!
Helt magiska färger!