Estrids premiär på Malmö opera

Du som läst denna blogg vet ju att jag och min familj är riktiga kulturälskare och att Malmö opera är mitt andra hem. Från sekunden Estrid låg i min mage har jag längtat så innerligt efter att få gå på teater och musikal med henne. De flesta barnföreställningar är från sju år men musikalen Matilda som har premiär i mars har rekommenderad ålder från fem. När min mamma skaffade biljetter till vip-kvällen med utdrag från musikalen bestämde vi oss för att testa att gå med Estrid.

I torsdags samlades vi och mina föräldrar för en tapastallrik på operan. Vi hade förberett Estrid mycket med att lyssna på musiken från musikalen och prata om vilka regler som gäller under teatern. Måste man va prick tyst heeeela tiden? JA! Typ så. Estrids två förskolevänner, deras mamma är sångpedagog till Matilda-barnen, så det pratade vi också mycket om.

Det var SÅ fint att sitta där på operan med min familj. Det var fullt hus och massor med folk.

Jag hade på mig paljettkjol. Den skulle jag egentligen burit på nyårs, men då den fick ställas in hade kjolen ännu inte fått sin premiär.

Utanför entrén brann elden och i bakgrunden ser du det vita hus mina föräldrar bodde i innan.  När det ringde in så gick vi mot ingången och tog våra platser. Rad två. Fantastiska platser. I en timme var Estrid totalt uppslukad. Det var spännande, magiskt, lite läskigt och pampigt. Alla barnen var modiga, coola och enormt duktiga performers. Vi fick se utdrag ur musikalen och höra regissören prata om föreställningen. Och WOW, detta kommer bli en magisk föreställning. När timmen var över brast Estrid ut i gråt. Hon ville ha mer. Mer teater. Mer sång. Mer musikal. Och jag grät en liten skvätt jag med för det här var en av de finaste stunderna i hela mitt liv. Teater, sång och dans har varit en så stor del av mitt liv, under hela mitt liv. Och nu omfamnade min dotter det.

Mamma har fått biljetter till genrepet så då ska jag och Estrid gå och se hela föreställningen. Och om hon gärna vill se den igen köper jag vanliga biljetter så att vi kan gå med hela familjen. Tacksamheten jag känner är enorm. Tacksam för att min dotter är så duktig, modig och enkel att ta med överallt. Tacksam för min mamma som fixar och donar och gör så mycket för vår familj. Utan henne hade jag inte sett norr om Hallandsåsen. Med henne har jag åkt skranglig tågresa i tredje klass igenom Thailands skogar med endast munkarna och fåren som tågsällskap. Utan henne hade jag inte fått ta del av alla olika delar av kulturvärlden. Och tacksamhet till min pappa och David som alltid säger ja, är superpositiv och hakar på varenda grej.

Nu längtar jag efter att se Matildamusikalen i sin helhet. Men innan dess ska jag, David, Estrid och min mamma åka på utställning i Borås.