Egentligen är jag i chock över att jag tog steget att vara tjänstledig. Det är väldigt olikt mig att kasta mig ut i det okända. Jag kan så lätt få katastroftankar och oroa mig väldigt mycket. Det enda svar jag har på varför jag vågade göra det är för att jag så desperat längtade efter att testa mer i livet. Jag tror dock på att våga lita på processen. Lita på att jag är precis på den platsen som jag är menad att vara på.
När jag blir orolig för framtiden så tänker jag på två saker. Min tjänstledighet sträcker sig över julen, över våren och in i sommaren. Den mest magiska tiden på året. Tiden då jag som influencer behöver och önskar tid att pyssla, skapa, arbeta i trädgården, fixa med mina blommor och njuta av att bo vid stranden. Då känns det som jag fått en riktig gåva. Att jag under dessa månader kommer arbeta hemma, med mitt hem som arbetsplats. Det är precis som att det var menat att jag skulle vara tjänstledig prick just nu.
Jag är väldigt motiverad att göra det mesta av den här tiden. Jag kommer vilja maxa mina möjligheter utan denna tid. Huvudet bubblar av ideér och tankar, drömmar och ambitioner och dessa tar så mycket plats att oron inte riktigt får plats i huvudet på samma sätt. Jag vågar lita på processen.
Vår gran är uppe och den är tänd hela dagen. Ute är det så pass grått att man inte kan släcka lamporna under dagen. Jag sitter vi köksbordet och skriver. David sitter i soffan och pluggar. Jag ska nu göra en planering av vilka projekt, inlägg och bilder jag vill ta under den närmsta tiden. En hederlig to do list. För om jag bara närvarar i denna process varje dag, så kommer det att gå bra för mig. Då kommer processen ta hand om resten.
