Jag har varit så jäkla grym på sistone! Så känner jag! Jag kämpar på med två rejält stora mentala utmaningar. Den ena som har med viktnedgången att göra och den andra är pressen att vara frilansare och samtidigt vara försörjningsansvarig för vår familj. Men jag klarar av båda utmaningarna! Jag känner mig så otroligt mentalt stark och att jag på riktigt är så himla snäll mot mig själv. Jag vågar tro på att jag kommer klara dessa två utmaningar och att jag är värd att firas på vägen.
Min kompis säger att pengar växer på träd. En helt fantastisk inställning. Hon menar att så länge man är driftig, idérik, jobbar hårt och har en målsättning så kommer man alltid klara sig. Det är bra mycket härligare för mig att ha detta mindset än det oroliga och osäkra tankesättet jag hade förr. Jag glömmer ofta bort att fira mina framgångar. Jag är bra på att göra vardagen mysig men när det kommer till min mål så checkar jag av dem och går direkt vidare till nästa. Jag stannar inte upp för att insupa känslan av att jag klarade något!
Förra veckan bestämde jag mig för att stanna upp. Känna känslan av frihet, lycka, stolthet och glädje! Jag belönade mig på det finaste sättet som finns. Med tre blomplantor som jag haft på min trädgårdsinspo-lista för evigt. Jag åkte till Vellinge plantskola för att jag bara älskar den! Det är så mysigt att ha en egen plantskola i sin kommun med kunnig, gullig personal som alltid hjälper till med alla tusen frågor man har.
Det var som en sommardag när jag kom hem med mina växter och jag kunde genast plantera dem i rabatten. Ska vi ta en titt på vilka blommor jag köpte?
Detta är en vit buskros som på lappen heter ”cristal” men som jag tror är samma som ”crystal fairy”. (Rätta mig gärna om jag har fel). Den är rikblommande och blommar typ hela sommaren! ÅH, vad jag längtar efter att den ska bli riktigt rejäl och maffig i rabatten!
Jag köpte den drömmigaste pionen jag vet! Sarah Bernhardt! En ljusrosa fluffig doftpion!
Det finns en annan pion som också är sådär superdrömmig och det är den här, Shirley temple. Den är vit och fluffig och precis sådär drömmig som man vill att pioner ska vara.
Jag försöker att aldrig bli stressad över trädgård. Jag har höga ambitioner men är nöjd med att klara en ny sak varje år. Jag har bemästrat dahliorna ett år och luktärterna nästa. I slutet av sommaren gjorde jag den här rabatten. Där köpte jag olika perenna växter och stoppade ner. Nu börjar det spira och jag tror faktiskt det kommer bli riktigt riktigt bra! Nu är det mest grönt men så kommer det upp ljusrosa, ljusgula och aprikosa tulpaner som en överraskning. (tack mig själv för att jag satte lökar i höstas). Pionbusken som vi testade att dela i höstas tog sig och nu växer två pionbuskar här och har stora knoppar redo att slå ut.
Denna sommar hoppas jag att jag får resultat på lite mer av mina försådda blommor än vad jag brukar få. Jag tycker det är så knepigt att få till det! Men det viktigaste för mig är att det är roligt, att jag får MASSA blommor och att jag kan få till min blomstervagn i sommar.
Förlåt men din väns inställning. Ett sånt jäkla hån. Mot så många. Och så oerhört naivt att tro att det är så. Att de som inte klarat sig här i världen bara inte har varit tillräckligt driftiga, idérika, jobbat tillräckligt hårt eller haft koll på sina mål. Ungefär som om vi alla har och har haft samma förutsättningar? Fullständigt verklighetsfrämmande.