Jag är oftast en supermotiverat person. Jag har många idéer, känner mig ofta energisk och tar mig (relativt) enkelt tillbaka från en motivationssvacka. Anledningen till detta är egentligen noll med mig som person. Jag är inte bättre eller mer motiverad än andra. Jag har inte magiska förmågor. Anledningen stavas istället ”det sitter i hur jag tänker”. Det är i tänket som energi, positivt och motivation föds.
Enda sedan jag insåg detta kände jag mig så stärkt i vetskapen av att jag bestämmer själv. Jag styr över mitt huvud och därmed bestämmer jag hur jag ska må. Det innebär inte att jag alltid mår bra, men det innebär att jag bestämmer hur jag ska må i alla olika känslor och situationer som jag kan tänkas befinna mig i.
Detta skapade för mig en positiv spiral. Genom mentalt arbete lärde jag mig resonera med mig själv, identifiera min triggers och hur jag effektivt arbetade bort dem. Det var viktigt för mig att först arbeta med en positiv grundkänsla, för jag tror, eller vet snarare, att det är svårt att vara motiverad och pepp om man inte mår bra.
När jag befann mig på en mer positiv plats, vilket var när jag levde som kvinnan jag vill vara, började det hända roliga saker omkring mig. Jag klädde mig på ett sätt jag tidigare inte vågade, gjorde något jag tidigare inte velat pga rädsla, jag utmanade alla mina rädslor och sakta började mod och kraft smyga in i mig. När jag kände att tänket om kvinnan jag vill vara verkligen fungerade blev jag än mer motiverad att testa nya saker och se vad jag mer kunde klara av.
Sådär höll jag på och det blev positiva ringa på vattnet som bredde ut sig över fler delar av mitt liv. Jag har idag en grundkänsla där jag känner mig glad, trygg och pepp. Det i sig är en bra bas för motivation. När min motivation tryter har jag olika tekniker jag använder. Och de används olika beroende på varför motivationen tryter.
Allt som oftast använder jag mig av frågan ”vad hade kvinnan du vill vara gjort”. Då får jag svaret svart på vitt. Jag gillar inte alltid svaret och lommar mentalt surt ifrån. Ibland identifierar jag att bristen på motivation istället kommer från en plats av rädsla. Då identifierar jag vad rädslan är och varför jag har den. När jag avdramatiserat rädslan brukar motivationen komma tillbaka. Ibland måste jag säga till mig själv på skarpen att ta mig samman! Ett imperium byggs inte framför real housewives of Salt lake city, i vart fall inte om det är där mängden av min tid läggs. Men ett imperium byggs framför detta tv-program när det kommer i små doser och som avkoppling.
Motivation är för många att alltid göra och aldrig vila och att lathet är det fulaste som finns. Det tror inte jag på. Motivation föds när man är trygg, glad, utvilad och har fått tid för inspiration. När motivationen tryter ser jag till att först vila ut, därefter sitter jag med papper och penna och går igenom kvinnan jag vill och göra en liten action plan på vilka åtgärder jag vill prioritera. Det brukar få mig att rycka upp mig, om inte direkt, så ganska så snabbt.
Konkret då, hur håller jag mig motiverad. Jag går upp på morgonen och gör mig i ordning och tar på en härlig outfit, jag äter alltid frukost och tar sen min kaffekopp med mig till biblioteket där jag går igenom min almanacka. Där står dagens to-do list och jag börjar helt enkelt beta av den. Den är uppdelad i ”ska göras idag” och ”kan göras idag”. På så sätt har varje dag varit en succé för det som ska göras, det gör jag alltid. Annars blir det liv i luckan och jag är oprofessionell. När dagen närmar sig sitt slut skriver jag ner morgondagens to do list. Sen stänger jag datorn och gör allt det som ger mig energi, glädje och kreativitet. Tränar, lagar mat, är med familjen, läser böcker, tittar på tv eller scrollar instagram på inspiration.
Slutligen, kanske det viktigaste tipset. Jag firar allt som går att fira! Jag skämmer bort mig själv rejält! Det gör att sådant som jag förr viftade bort idag behandlas som en ”OMG JAG GJORDE DET!!!”-grej och så firas den! Det är toppen för motivationen!
