Nu har jag och lilla Estrid, eller Essie som smeknamnet har blivit, överlevt helgen utan pappa David. Och vilken helg sen. Egentligen har det gått jättebra. Men där på kvällarna, när all energi verkligen är slut, då har det varit lite tufft. Då tog jag till klassikern ”gå in i ett annat rum och skrik i en kudde”. Haha, ja det låter värre än vad det var men för mig kan frustration komma rekordsnabbt. Då är det skönt att bara ut med det och sen komma tillbaka med nytt tålamod. Sen igår kom mina föräldrar hem från sin resa och det var som att få nytt syre i lungorna. Det är den där kontakten med andra människor. Någon som får en att rycka upp sig som gör sådan skillnad.
Det är lätt att känna sig ensam. Jag satt i lördagskväll själv framför Eurovision, trött så ögonen gick i kors och slevade i mig en Findus färdigrätt med en hand. Bläää, då tyckte jag hemskt synd om mig själv. Då får tankarna för stort utrymme. Och som min pappa sa igår ”du tänker rent för mycket”. Men min hjärna kan verkligen spinna iväg rekordsnabbt. Därför är det å skönt med familj. Som nyanserar bilden man har.
Idag är det måndag, vi överlevde helgen, vi klarade att komma iväg på dop och Estrid var ett riktigt A-barn i kyrkan (but ofcourse). Nu känns det som David kommer hem snart, även om det är först på fredag. Det är väl nu man får vara lite stolt över sig själv som mamma. We did it Estrid! Vi klarade helgen helt själva!
tack hjärtat! tack! ja herregud vad tiden gått. nu är det redan onsdag och på fredag kommer han hem. Det går bra här hemma, men jag börjar känna mig riktigt trött nu. ska bli skön att ta igen sig lite när david är tillbaka. kram
Hurra vad duktiga ni har varit! Och främst du, måste jag ändå säga! Precis det där att VADSOMHELST kan hända NÄRSOMHELST, usch vad jobbigt det är med bebis! Låter som en mycket bra taktik att ta en kort time out, jag önskar att jag hade tänkt på det när aktuellt för min del. Fast iofs, jag har en tioåring nu, jag kommer väl få användning av det tricket inom några år, ha ha!
haha nej än så länge är det inte så skönt att va ensam med bebis! =) Hon har ju inga rutiner, allt är bara hipp som happ som man är ju aktiverad dygnet runt att följa henne. Men det går och jag känner mig både glad och stolt! Stor kram på dig!
Visst ar det ensamt nar man sitter helt sjalv med en liten bebis. Min man jobbar ibland natt och jag minns den forsta natten han lamnade oss själva. Jag var sa radd och trodde inte jag skulle klara det helt sjalv. Nu tycker jag nästan det ar skont nar jag far en hel kvall for mig sjalv efter att Emma har gatt och lagt sig. Du klarar det galant Frida! Kram Ps jatte sota bilder forresten!