Onsdagslista

Inspirerad av den onsdagslista som Stina brukade göra, får ni nu en av mig just precis nu.

Hur är det?
Tackar som frågar! Det är strålande. Jag har en mycket speciell dag framför mig för jag ska besöka dag 1 av jämställdhetsdagarna här i Malmö.

Vad gör du i denna sekund?
Springer runt, sminkar mig, drar på strumpbyxor och försöker komma iväg i tid.

Vad har du gjort denna vecka?
Det vet ni ju! Babysim och Birgitta Ohlsson, och sen heldag i Skanör.

Vad åt du till middag i måndags?
Något mycket bättre än den fasansfulla söndagssteken. Vi åt kryddiga köttbullar i egen tomatsås med pasta till. My goodness vad gott det var!

Vad köpte du senast?
Fika på Espresso house och parkering för bilen. The luxury life I live! Men shoppingdjävulen får det att klia i mina fingrar. Jag har sett både beautystuff och kläder jag bara MÅSTE ha.

Vad är ditt största fysiska beroende?
1) Estrid & David, och att få snusa på dem. 2) En kopp kaffe på morgonen! 3) En bok med hård pärm som vilar i mitt knä redo att tas an. 4) God mat!

Vad ska du göra i helgen?
Det blir en rolig helg! Jag ska på öppen repetition av teaterföreställningen  Jane Eyre tillsammans med Stephie, sen blir det 1-års kalas för Idris och så kanske tjejgänget ska på bio på kvällen och se Suffragettes.

Vad gör dig lycklig?
Nu för tiden? Typ allt. Är fylld av den största av tacksamhet och är lycklig över min friska kropp, min älskvärda familj, mina fina vänner, min blogg som skänker så mycket glädje och att jag har så mycket roligt i mitt liv med politik, blogg och roliga saker jag får uppleva.

Om du Kunde flytta var du ville, förutom där du bor nu, var skulle du då flytta?
Den här är knivig för jag är liksom väldigt mycket av en hemmakatt och lite rädd för att resa så den här är svår. Men ändå, ett år på Manhattan hade ju varit sjukt coolt! Kanske att David var superfotograf over there och jag var hemma med Estrid och fick köra hela upper east side grejen och vara hemmafru, gå på välgörenhetstillställningar och lära känna Fredrik Eklund.

Favoritdessert?
Något syrligt!

Nämn något du är stolt över att ha klarat av i livet?
Förutom det uppenbara med tanke på mitt inlägg om april så finns det lite annat. Jag är stolt över att att jag klarade juristutbildningen på kortare tid än den egentligen tar. Jag är stolt över arbetet jag fick och hur många mål som jag faktiskt vinner. Jag är stolt över mängden människor jag hjälpt få asyl, kvinnor som sluppit sina män och barn som sluppit sina pappor. Jag är stolt över att jag ALLTID säger ifrån vid sexism och vardagsrasism även om det blir dålig stämning. Jag är stolt över den styrka jag faktiskt tror och hoppas jag besitter.

Vilka drömmar och mål har du för framtiden?
Om jag får dream big? Att skriva en bok! Att bloggen blir större och större och ger mig en inkomst. Att vi köper ett hus där jag och David kan sitta och skapa tillsammans, vara en kreativ duo. Jag drömmer om syskon till Estrid. Jag drömmer om att se Estrid växa upp och bara få mer av henne, hennes ord och tankar, hennes liv och utveckling. Jag drömmer om den perfekta garderoben, en nyare bil (snälla, jag behöver AC), att få stå brud och flytta in i ett hus.

Vad uppskattar du hos andra människor?
Glädje och positivitet, ett mod att visa sig sårbar, någon med humor och lätt till skratt och själv, någon som skrattar åt mina skämt. Jag uppskattar människor med bra värderingar som inte är sexister eller rasister. Jag uppskattar när människor inte är pretto eller svåra utan bara är helt normala, fina, glada människor. Med sin dåliga och bra sidor.

Nämn ett minne från din barndom?
När jag var mobbad och min pappa tillslut fick nog och åkte till skolan. Han gick in i klassrummet och lärarens lama protester hade ingen inverkan. Han avbröt lektionen, skrev sitt namn på tavlan och sa ”Jag är Lars Svensson och jag är Fridas pappa”. Sen kom en lång och lite annorlunda lektion för mina plågoandar. Riktad till varje individ som gjort mig illa. Varenda kille i klassen fick veta att från 15 år var de straffmyndiga och vi skulle polisanmäla varenda en av dem om de så mycket som ens tittade på mig hädanefter. Man kan tro att jag skämdes och tyckte det var pinsamt. Men det gjorde jag inte. Jag kunde äntligen andas. Efter över 5 år av mobbing kunde jag andas. Nu var det över. Tänk att min pappa gjorde det för mig. Under tiden stog läraren och flämtade som en fisk på torra land och bara det var den största revanschen för mig.